mylifeandme

Näst sista semesterdagen börjar lida mot sitt slut. I morgon är det "same procedure as every Sunday" ungefär. Tillbaka till jobbet på måndag och så var det 10 månader kvar till nästa semester. Ska man finna nåt positivt med att jobba är det väl att man får lite bättre struktur på tillvaron i alla fall.

Idag var det full rulle på loppisen. Nu har vi ju också ett helt rum med hästgrejor, både trav och rid, och det har varit massor med folk som kommit. Skoj! Kännas skönt att ha fått ordning på allting också, när det varit så mycket hästgrejor som legat överallt.

Stygges öga börjar bli bättre nu. Han hade ju "skalat av" en bit av hornhinnan då han måste ha kliat sig på nåt olämpligt. Så nu har han fått salva för det. Nu kan han ha ögat helt öppet och det börjar se fint ut igen.

Fullt upp trots att sommaren inte bjuder på särskilt "somrigt" väder. Vi tränar mest i Rättvik nu för tiden, eller ja, vi tränar så gott som uteslutande i Rättvik nu. Detta pga att det inte går att vistas i skogen här hemma då det kryllar av blodtörstiga bromsar som inte låter hästarna få en lugn stund. Men nu är det CCW i Rättvik vilket gör att banan är mer stängd än öppen en vecka framåt, så vi får nog trotsa skogens odjur åtminstone nåt pass här fram över. Stygge har jobbat på med tre intervallpass de senaste fem dagarna och man känner att han blir starkare och starkare för varje gång. Han tycker inte det är så värst kul när han är ensam häst på banan, men om det är fler där, då ska han minsann visa upp sig. Då är det en stolt snabb herre som kutar runt för allt vad han förmår och långsamma intervaller är inte att tänka på då.
Är han själv ,ja då är det kanppt snigelfart på herren.
Igår var han bättre än nånsin, undra om det berodde på att han själv körde galoppintervaller i hagen innan vi åkte?? Inte helt omöjligt att han hunnit värma upp musklerna lite på det faktiskt...

Snart är semestern slut och det är vardag igen. Suck. Jag ska inte klaga, det vet jag, eftersom jag har betydligt längre sommarledighet än de flesta. Men, börja-jobba-ångesten slipper jag inte för det. Jag spenderar ju också sista helgen i "frihet" med att tänka "fan, vad skönt om man haft några saftiga miljoner på banken, så man kunde ha semester i alla fall 40 veckor om året :-) " Men samtidigt, om vi inte jobbat hade vi ju heller inte fått känna på hur det är att uppskatta att INTE gå till jobbet på morgonen.

Nåväl. Näst kommande vecka blir det förhoppningsvis två travbanebesök utan egen häst. På måndagen ska ju Queenie gå premie, vilket måste ses och på lördag har Rättvik årets V75-dag.

Alltså, ursäkta Liza Marklund, men Prime Time var nog det segaste och tråkigaste i svensk thrillerväg, som jag sett! Borde förstått det när jag testade läsa boken för några år sedan. Jag kom ca 40 sidor in i den sen fick jag lov att sluta utav leda....Filmen såg jag iaf klart.
Se inte!

Efter galoppen bestämde jag mig för att ta ner Stygge på banan för att se om han betedde sig lika där. Jag visste ju inte varför han galopperat, men han har aldrig gjort så förr.
Väl på banan var det inte i närheten av galopp och då tog vi ändå i neråt 1.27 någonting. Vi gjorde också ett banbesök några dagar efter och då var han också fin, om än lite mer loj.
En teori är att han inte fick något fäste upp på rakbanan eftersom det var så torrt. Det var rätt hårt på sidan där vi sprang och det var nog minimalt med fäste. Det hade ju inte regnat på länge och vi vattnar ju inte banan.
Kanske är det hela sanningen till varför han inte gillar den rakbanan alls - för han nästan aldrig får fäste.
IB berättade att hans kompis varit hos Svanstedt där han hade häst. Där har de alltid regnkläder på sig när de kör jobb på rakan eftersom banan är så blöt. Detta för att hästarna ska få maximalt med fäste i sanden. Annars springer de bara och slirar.



Vi är alltid nere på banan under eftermiddag/kväll nu på sommaren och guuuud så skönt det är att ha hela anläggningen för sig själv. Det är oftast inte en själ där då! Luuuugnt och skönt.

En helt knockad Stygge efter tandfixet igår. Eftersom han fipplar så mycket med tungan när tänderna rensas så fick han en extra dos igår. Det tog, rejält! Fickorna rensades och så slipades en del åsar till. Vi kommer fortsatt att rensa var 3:e-4:e vecka så länge det krävs. Stygge är nog tacksam för det. Veterinären som tog hand om honom igår tippade att han nog lidit av detta sedan han var 4-5 år och tänderna "satt sig". Hon klassade det som ganska svåra fel så Stygge känner nog sig som en ny kille nu sedan vi började med detta. Det borde verkligen vara FLER veterinärer som utbildar sig på tänder. "Vanliga" veterinärer som "bara" raspar ser inte detta eftersom de bara tittar på ytan. För att se foderinpackningar måste man använda kamera eller spegel. Tur att Ingela i Rättvik fått denna utbildning så vi slipper åka så långt för att rensa. Hon var verkligen jätteduktig på det!

I all desperation tog vi ju hit Glenns hästtandvård tidigare och det är ett misstag jag sent skall glömma. Men vad gör man inte när man vill sin hästs bästa. Glenn är numera dömd för djurplågeri och jag hoppas att så många som möjligt får veta det och slutar använda honom. För ja, han verkar fortfarande vilket man ju tycker är beklagligt med tanke på domen.

Ingela tyckte Stygge såg så fin ut och vi berättade för henne hela proceduren vi gått igenom. Det var förstås beklagligt att vi fått lov att söka hjälp på annat håll och hon skulle berätta för sin kollega vad som hänt. Det var ju så att vi tjatade om dessa höfter ända sen vi började ränna i Rättvik men efter alla besök så ville vet. ändå inte behandla dessa eftersom han ansåg att det inte var nåt fel där. Tyvärr hade HAN fel i det fallet då det visade sig att hästen faktiskt visst hade stora problem där. Men jag hoppas att det kan göra att man tas på lite mer allvar nästa gång. Veterinärer borde lyssna lite mer på hästägarna i många fall. Det är ju trots allt de som känner sin häst bäst...

Vi (inklusive) Stygge är i alla fall jättenöjda med Ingelas insats på Stygges tänder. Hon var riktigt duktig och rekommenderas skarpt till ALLA som ska kolla tänder på sina hästar. Kunnig och smidig och med helt rätt utrusting för jobbet också. Toppen!

Vi tog också en röntgenplåt på sparken Stygge fått eftersom det blivit en sån ful bula. Plåten visade att allt såg fint ut så nu slipper vi oroa oss över det iaf.

Ja, vad ska man säga. Jag har en häst som varit väldigt dålig, ont överallt och gud vet vad. Men nog fan har han travat. Travat, travat och travat, HUR ont han än haft. I går tänkte jag att jag skulle börjat köra intervaller igen, för första gången sen i november. Jag tänkte jag skulle dra två repor uppe på rakbanan mest för att han skulle få dra på lite. Han har ju tjatat varje gång vi joggat uppe på rakbanan. Vi joggar ett tag och sen släpper jag på honom lite och han accar. Han kommer upp i kanske 1.50 och då kastar han sig galopp. JAHA?!?! Han ställer sig i trav igen men faller lika snabbt in i galopp igen. Då sket jag i det. Det var helt oväntat beteende.
Visst att han känts lite knackig men galoppera? Och med tanke på all rehab han fått borde han ju inte haft känningar någonstans när det går så långsamt. Eller har någon helt sonika bytt ut honom mot en nordis? Det kanske inte ÄR Stygge??
Hm.....
Jag skickade ett desperat sms till min ET som tycket jag skulle ta det lugnt och försöka igen om några dagar. En kompis lugnade mig med att han kanske bara var oseriös och rek mig till att åka på banan och testa.
Jag tror att han möjligen kan vara rädd att trampa på sten, eller att han är hovöm, men jag vet inte. Sen har han ju en liten bula efter en spark han fått, så vi kollar den när vi ska till vetten och rensa tänderna den 5:e.

Fan att det ska vara så svårt jämt. Nu fick jag ju liksom alldeles för mycket att fundera på. Jag ska prova en gång till på rakbanan sen blir det nog att träna lite i Rättvik framöver med tanke på att det är ledigt ett tag till. Där behöver vi iaf inte akta oss för att trampa på nån sten...

Sommaren låter vänta på sig. I och för sig så bryr jag mig inte så mycket ur egen synvinkel, eller ur häst-tränar-synvinkel för det är alltid skönare att köra häst när det är svalt och fritt från flygfän. MEN - man blir ju lite smått orolig över vad för hö det blir i år. Jag har beställt ca 4.5 ton skulltorkat småbalshö så jag hoppas att det iaf håller lika god kvalitet som det gjorde förra året. Då hade jag inte en enda dammande bal tror jag. Dessutom var värdena fina. I år blir det nog inte lika fina värden så det blir väl en dyr höst och vinter då vi får komplettera med lucern. Till gamlingarna och Hilding förväntar vi oss att få in ett annat hö som (från åkern sett) sett fint ut i år. För dem behövs ju inte lika höga värden då gamlingarna inte gör något än att pryda gården och Hilding tränar ju mest måttligt på grund av sin skada.

Stygge då. Jag är inte nöjd. Än. ET kommer om 10 dagar och då kollar vi igenom och förhoppningsvis är det bara "träningsvärk" som gör att han känns halvknackig. Jag ska testa och sätta på skydd idag och se om han springer nåt annorlunda. Men det blir väl så där när man gått och varit dålig en längre tid. När kroppen sen är fräsch är det mycket som ska ställas om och arbeta rätt, men nja, nåt stör mic (och honom) fortfarande.

Snart en vanlig syn?



(Lånad bild från mittuniversum.wordpress.com)

Äntligen SOMMARLOV!
Privilegiet med att vara lärare är förstås att vi har ett långt och skönt sommarlov. Vad många inte vet är dock att vi under arbetar in all den tid vi är lediga. Dock känns det så klart helt värt det! Åtta veckors semester är verkligen inte dumt. Sjukt när man tänker på att det är dubbelt så lång tid som de flesta andra har semester.
Nackdelen är att vi inte har någon semster att ta under resten av året. Skulle jag vilja vara ledig en dag då jag till ex ska till veterinären med hästen, så måste jag ta tjänstledigt, och vara ledig utan lön. Men, man kan inte få allt här i livet förstås.

Mitt sommarlov börjar med att jag dragit på mig en rejäl förkylning, med halsont och feber som följd. Så just nu orkar jag inte göra så mycket över huvud taget men det ger väl med sig hoppas jag. Stygge-träningen fick bli inställd igår men jag hoppas jag kan ut i eftermiddag, annars får han helt se det som en liten "minisemster" och vila hela tre dagar. ;-) Han går ju på bete och tjockar på sig så fint att ingen känner igen honom numer.

Just nu är jag bara SÅ glad. Återbesöket i Tierp igår var ett glädjebesök! Det var nog inte en själ som inte var imponerad av hur snygg Stygge börjar bli. Tänk, han som såg ut som ett riktigt benrangel för inte alls länge sen.
MEN - longering och böjning igår visade ingenting och Stygge är nu ÄNTLIGEN hältfri! Ingebjörn var imponerad av hans rehabilitering och var noga med att poängtera att jag fick lov att bjuda på tårta när han vinner. Han påpekade också vilket kapacitet det finns i hästen som presterat det han gjort med så stora fel. Ja, nu är det bara att hålla tummarna att träningen går bra, att han tar åt sig den och att han håller när han ska börja starta igen. Det är nog rätt hårt virke i honom och både hans mor, far och mormor har ju startat över 100 gånger, så vi hoppas förstås att Stygge också tillhör den skaran av hårdhudade varelser.

Tänderna gick lättare att rensa igår men där har vi lång väg kvar. Vi siktar först på att rensa igen om 3-5 veckor, men på kliniken i Rättvik. Enligt Ove W så finns det iaf en vet där som borde kunna det. Om ett par månader kan vi också slipa till tänderna igen så de blir lite rakare men det gör vi nog vid ett återbesök till Ultuna. Vi tänkte köra ett sådant till hösten nu istället för att se hur allt ser ut. Just nu mår Stygge bättre än på länge och eftersom han tillgodogör sig gräset så fint så får han äta sånt ett tag nu. Tänk vad coolt om han kunde få så pass mycket fett att han använder det till att få en riktigt stor och vägvinnande bak :-)

Vi som håller på med hästar vet ju att det är ingen lycka som varar för evigt, och att det när som helst kan hända nåt som river ner hela korthuset. MEN - vi tar en dag i taget och tränar på lite försiktigt. Sen siktar vi på att kvala om honom i slutet av sommaren/början av hösten om allt går som det ska.
Han är SÅ glad och lycklig och "med". Förr var han lite apatisk och kunde gå iväg när man skulle ta honom. Nu kommer han ALLTID (om han inte ser att vi kommer med transporten) och han gnäggar och visar att han är "med".

Håll tummarna nu!