mylifeandme

Ikväll är det äntligen poker-sm! Årets första av två. Det är ju ett "riktigt" på Unibet och sedan ett som Svenska Spel har (de enda som får arrangera spel i Sverige) men det är lika mycket pengar i båda så man har således TVÅ chanser att vinna SM-guld och en miljon kronor. (Ca 1miljon)

Tyvärr är jag en stressad människa för tillfället. Eller, jag har varit det ett tag, men jag har nu pga av stress och dåliga matvanor drabbats av magkatarr. Jag vet inte hur lång gånget men jag trodde i alla fall att jag skulle då lov att åka på akuten i onsdags natt då jag vaknade och höll på att dö av smärtor. Det kändes som att någon stack mig med en kniv i mellangärdet och sedan vred om. Vidrigt. Nu känns det mest som ett "ärr" typ. Som att någon rotat inuti mig. Jag måste skärpa mig alltså. Jag kan gå utan mat ända till 16-17 vissa dagar och det är verkligen inte hälsosamt. Magkattar på tom mage är ännu värre. Fy fan.
Men jag är så mitt uppe i allt jag gör att jag glömmer att äta. Och jag glömmer att ta det lugnt.
Att det blev så här beror nog på att tisdagen var en av de mest stressiga dagar jag varit med om.
Jag åt ingen frukost. Hovis skulle komma tidigt och jag kastade mig upp, drog på mig stallkläder, satte håret i en knut och drog på mig en mössa. Två minuter senare var jag i stallet, på mina knän, polerandes leriga hästben/hovar.
10.45 började min lektion. Observera att jag har en MIL till jobbet.
När klockan var 10.27 satte jag mig i bilen hem från stallet. Hemma kastade jag av mig kläderna, tvättade mig och sminkade mig och slängde på mig jobbkläder. 10.35 lämnade jag Nusnäs. 10.45 ramlade jag in på jobbet.

Jag var (till mina elevers glädje) några minuter sen. Och efter det var jag sen hela dagen. Jag hade möte på möte och jag hann varken andas eller äta. Det var från ena stället till det andra.
När klockan var 18.00 kom jag hem och då var dags att ge hästarna kvällsmat. Jag själv hade inte ens hunnit tänka på mat. Det blev en stor fet pizza och det var nog inte konstigt att jag vaknade halvvägs till helvetet under natten.
Exakt vad som var så extremt smärsamt i magen just då vet jag inte men jag har haft klassiska symptom på magkatarr länge, dock inte så hemskt som denna vecka.
Skärpning för fan!

Nu ska jag i alla fall försöka ladda inför SM med MAT, riktig mat. Och frisk luft!

Usch. Jag har sådan huvudvärk idag. Har inte tiiiiiid för jag måste rätta en nedrans massa noveller, krönikor och en hel del annat!
Ändå känns det som att tiden står stilla, trots att jag har tidsångest och egentligen tycker att tiden går alldeles för fort. Ge mig 48-timmars dygn tack!
Anledningen till att tiden står stilla just nu är för att jag är så jävla less på denna så kallade VINTER. Regnet ÖSER ned och har gjort så i en evighet. Det är mörkt, mörkt, mörkt. Det är fan inte ens ljust mitt på dagen ens. Hästarna trampar i klet, jag trampar i dy. Snälla ge oss lite ljus!! Det är en meter lera i hagen och sedan när det fryser på kan hästarna inte ens gå för det är så knöligt. Hilding står mest i stallet och trycker eftersom han hatar regn så nu får det fan ta mig snöa lite och bli ett par minusgrader så det blir fint hästkörarväder också.

I helgen kommer brorsan hem från Stockholm och snart nalkas poker-SM, lite skoj att se fram emot i gråvädret.

VET NI!? Jag läste att vi fått endast TVÅ TIMMARS solljus här i Dalarna i hela november. Kan ni fatta??? TVÅ timmar, och november är snart slut!!

Var hemma idag eftersom jag har en sådan grym förkylning. Nu gör det kanonont i pannan varje gång jag hostar...
Jag bara snorar och snörvlar. Det tillhör verkligen inte vanligheterna att jag är hemma från jobbet, men den här dagen hade jag nog inte genomlidit annars.

Hagarna består av klet och åter klet. Snart kommer kylan och då kommer hagarna istället bestå av knövel och åter knövel. Stackars djur. Dock rättfärdigar det INTE att Hilding dragit sig på med ytterligare divalater. Såsom att gå IN bara för att kissa!! Det stank fan där inne när vi var ner och stillade nyss. GRRRR. Så himla onödigt liksom. men när han ska bajsa, jodå, då går han ut - si så där en halv meter utanför dörren! Lilljallan gör det samma. Snacka om divor. Det är ju inget som ger dem en extra morot till jul om man säger så....

Äntligen satt sjuan på V75 - på två system! Inte så hiskeligt mycket pengar men det är alltid skoj med sju rätt och dessutom var det välbehövligt! 8000 per kupong, en var min egen och en var med pappas jobb (som jag ju tippar åt). Det behövs som sagt nu när tottona snart ska få vinterdojjor.

Ute blåser det kraftiga nordanvindar och lite snö dimper ner.
Hilding lyckades ju med konststycket att trampa av sig samma dojja TRE dagar i rad förra veckan! Vi har slagit på den alla gånger men nu finns inte mkt att spika i så nu är han barfota på en hov. J har blivit sjuk så han kan inte hjälpa mig sätta på den just nu så Hilding får stå tills J blir frisk igen. Förhoppningsvis kan det bli till helgen. Riktigt uselt väder också så jag tror Mr H bara är nöjd. Fast lite väl pigg börjar han ju bli så jag skär ner på havren lite dessa dagar. Får hoppas han håller sig någorlunda lugn ändå så han inte drar på sig nån hovböld eller nåt annat trams nu när det blir minusgrader och hårdare mark.

Nu ska jag göra slut på lite varmvatten så det inte börja koka i pannan. Tjing!

Tänk vad tiden går fort egentligen. Man får nästan ångest när man tänker på det. Dagarna försvinner iväg och man jobbar, sköter hästarna, lagar mat, sköter hemmet (i viss mån haha) etc etc. Till slut har det gått veckor, månader och ibland år och man märker hur mycket man saknar de långa fikastunderna, skratten, parmiddagarna, pokerkvällarna osv. De allra närmaste vet man ju finns där trots att det gått lång tid, (men ändå), och varje gång man träffas så känns det som igår, trots att det var mååånader sedan senast.
En del vänner umgås man intensivt med i perioder och en del vänner umgås man med endast med när man utövar sina gemensamma intressen. (Det där lät kanske lite skumt, men nu menar jag ju intressen överlag haha) Men alla är de vänner och alla betyder de något för en.
Jag har en del nära vänner som jag önskar jag bara kunde få tummen ur och höra av mig till. Det är så mycket man planerat att man ska göra, och så bara går tiden. Tick tack.... Man är trött (särskilt nu) och så tänker man att "äh, jag gör det i morgon" eller "nästa vecka får jag mer tid". Tänk om man bara kunde ta vara på det man har och inte alltid ta för givet att det kommer en morgondag, eller en "nästa vecka".
Internet gör också att det dröjer längre tid mellan träffarna. Tyvärr. Man följer vissa vänner genom dennes blogg, eller Facebook eller så pratar man ibland på msn - och allt detta gör att det också känns som igår man pratades vid, trots att det i verkligheten gått mycket längre tid.

Förra veckan spelade jag live-poker för första gången sedan i våras och då följde en av mina bästa vänner med. En vän jag inte träffat på väldigt länge. Trots det kändes det som igår vi träffades och vi hade superkul! Hon har nyligen blivit sambo och förlovat sig så att hon inte haft lust att träffa mig förstår jag ju hahaha. Nejdå, det är så klart bådas fel att det blivit så.

Nej, kanske skulle man bli bättre på att fånga dagen. Att vårda sina vänner och verkligen visa hur mycket de betyder. Det önskar jag att i alla fall jag var bättre på.
Bara så ni vet det alla mina vänner som jag inte träffar så ofta: Ni betyder allt för mig, även om vi inte träffas så ofta!
This one is for you!