Comeback?
Ja, det var ett tag sedan jag skrev i den här bloggen. Hade nästan glömt bort att jag hade en!
Det har hänt så mycket under de senaste månaderna och eftersom det varit sommar och semester så har det blivit lite mindre datortid än det brukar bli under de andra årstiderna.
Farmors dödsfall
Semestern har egentligen inte varit bra alls. Min farmor dog oväntat i juli och allt som följde därefter var bara jobbigt och ledsamt. Hon hade dåligt hjärta men var mycket pigg och klar för sina 86 år. Hon höll igång mer än vad jag själv gör! En tidig söndagmorgon efter att vi varit uppe och festat lite så ringde pappa och frågade om inte jag kunde skjutsa honom till farmor (som också bor i byn) för hon hade ringt och sagt att hon var så dålig. Klockan var 5 någonting när vi kom ner dit och då hade hon ont i hjärtat, armen och andra typiska symptom för en infarkt. Dock hade hon haft kärlkramp i ett par års tid och symptomen är snarlika med en infarkt så jag antar att hon kanske trodde det skulle gå över. Ambulansen kom och det kändes som att "bra, nu får hon hjälp".
Så jag och pappa åker hem igen. 1½ timme senare ringer pappa och säger att farmor inte kommer att klara sig, eftersom lungorna fylllts med vatten. Vi skyndar oss in i bilen för att åka dit, men innan vi hinner komma iväg ringer läkaren och säger att det är för sent.
Det är så overkligt liksom, min farmor har ju ALLTID varit där. Kära Fanny.
Efter ett dödsfall inom familjen med minnesstund, bouppteckning, urstädande av hus osv mår man inte särskilt bra och det var en tung sommar. Det knyter sig i magen när man städar bort en människas liv och än är allting inte "klart". Vi är iaf glada över att hon slapp lida och att hon levde i sitt hem och klarade sig helt själv hela sitt liv.
Du kommer alltid att vara med oss Fanny...
Ny häst
I samma veva fick vi också veta att Hilding förmodligen aldrig skulle bli riktigt bra i sitt högra framben som han haft problem med. Han är en för tung häst helt enkelt och klarar inte den påfrestning det innebär att tränas för trav. Han har en mindre pålagring i framkotan men den kan gå att hålla i schack och visst, vill man fortsätta träna för att han ska starta så kanske det kan gå, men frågan är till vilket pris. Han har ju fått behandlingar i det benet ända sen han var ung.
Nu går han i konvalecenshage för andra gången i sommar, då första behandlingen inte hjälpte hältan i kotan.
Då bestämde vi oss också för att ha ut Jalla på foder. Jag kan liksom inte hålla på med två gamlingar som inte "blir nåt". Nu kommer Jalla flytta till Våmhus och det verkar hur bra som helst.
Men ja, man ska satsa sig ur en kris heter det väl?
Därför bestämde vi oss för att göra ett försök till med att skaffa travhäst. Så vi gick emot alla principer och köpte en gammal 8-åring som startat över 70 gånger istället, haha. Så vi drog ner till Axevalla för en natt på hotell och med oss hem hade vi sedan vår nya häst. Han verkar vara en riktig pärla och så UNDERBART snäll. Och ni ska veta vad skönt det är med en häst som INTE hyttar med benen varje gång man ska sela. Fy bövelen vad skönt haha.
Men skämt å sido, det verkar vara en riktig prins. Störtskön att hålla på med. Hoppas nu att han får vara frisk och fräsch och att vi kan starta snart.
Det har hänt så mycket under de senaste månaderna och eftersom det varit sommar och semester så har det blivit lite mindre datortid än det brukar bli under de andra årstiderna.
Farmors dödsfall
Semestern har egentligen inte varit bra alls. Min farmor dog oväntat i juli och allt som följde därefter var bara jobbigt och ledsamt. Hon hade dåligt hjärta men var mycket pigg och klar för sina 86 år. Hon höll igång mer än vad jag själv gör! En tidig söndagmorgon efter att vi varit uppe och festat lite så ringde pappa och frågade om inte jag kunde skjutsa honom till farmor (som också bor i byn) för hon hade ringt och sagt att hon var så dålig. Klockan var 5 någonting när vi kom ner dit och då hade hon ont i hjärtat, armen och andra typiska symptom för en infarkt. Dock hade hon haft kärlkramp i ett par års tid och symptomen är snarlika med en infarkt så jag antar att hon kanske trodde det skulle gå över. Ambulansen kom och det kändes som att "bra, nu får hon hjälp".
Så jag och pappa åker hem igen. 1½ timme senare ringer pappa och säger att farmor inte kommer att klara sig, eftersom lungorna fylllts med vatten. Vi skyndar oss in i bilen för att åka dit, men innan vi hinner komma iväg ringer läkaren och säger att det är för sent.
Det är så overkligt liksom, min farmor har ju ALLTID varit där. Kära Fanny.
Efter ett dödsfall inom familjen med minnesstund, bouppteckning, urstädande av hus osv mår man inte särskilt bra och det var en tung sommar. Det knyter sig i magen när man städar bort en människas liv och än är allting inte "klart". Vi är iaf glada över att hon slapp lida och att hon levde i sitt hem och klarade sig helt själv hela sitt liv.
Du kommer alltid att vara med oss Fanny...
Ny häst
I samma veva fick vi också veta att Hilding förmodligen aldrig skulle bli riktigt bra i sitt högra framben som han haft problem med. Han är en för tung häst helt enkelt och klarar inte den påfrestning det innebär att tränas för trav. Han har en mindre pålagring i framkotan men den kan gå att hålla i schack och visst, vill man fortsätta träna för att han ska starta så kanske det kan gå, men frågan är till vilket pris. Han har ju fått behandlingar i det benet ända sen han var ung.
Nu går han i konvalecenshage för andra gången i sommar, då första behandlingen inte hjälpte hältan i kotan.
Då bestämde vi oss också för att ha ut Jalla på foder. Jag kan liksom inte hålla på med två gamlingar som inte "blir nåt". Nu kommer Jalla flytta till Våmhus och det verkar hur bra som helst.
Men ja, man ska satsa sig ur en kris heter det väl?
Därför bestämde vi oss för att göra ett försök till med att skaffa travhäst. Så vi gick emot alla principer och köpte en gammal 8-åring som startat över 70 gånger istället, haha. Så vi drog ner till Axevalla för en natt på hotell och med oss hem hade vi sedan vår nya häst. Han verkar vara en riktig pärla och så UNDERBART snäll. Och ni ska veta vad skönt det är med en häst som INTE hyttar med benen varje gång man ska sela. Fy bövelen vad skönt haha.
Men skämt å sido, det verkar vara en riktig prins. Störtskön att hålla på med. Hoppas nu att han får vara frisk och fräsch och att vi kan starta snart.