Galoppör
Ja, vad ska man säga. Jag har en häst som varit väldigt dålig, ont överallt och gud vet vad. Men nog fan har han travat. Travat, travat och travat, HUR ont han än haft. I går tänkte jag att jag skulle börjat köra intervaller igen, för första gången sen i november. Jag tänkte jag skulle dra två repor uppe på rakbanan mest för att han skulle få dra på lite. Han har ju tjatat varje gång vi joggat uppe på rakbanan. Vi joggar ett tag och sen släpper jag på honom lite och han accar. Han kommer upp i kanske 1.50 och då kastar han sig galopp. JAHA?!?! Han ställer sig i trav igen men faller lika snabbt in i galopp igen. Då sket jag i det. Det var helt oväntat beteende.
Visst att han känts lite knackig men galoppera? Och med tanke på all rehab han fått borde han ju inte haft känningar någonstans när det går så långsamt. Eller har någon helt sonika bytt ut honom mot en nordis? Det kanske inte ÄR Stygge??
Hm.....
Jag skickade ett desperat sms till min ET som tycket jag skulle ta det lugnt och försöka igen om några dagar. En kompis lugnade mig med att han kanske bara var oseriös och rek mig till att åka på banan och testa.
Jag tror att han möjligen kan vara rädd att trampa på sten, eller att han är hovöm, men jag vet inte. Sen har han ju en liten bula efter en spark han fått, så vi kollar den när vi ska till vetten och rensa tänderna den 5:e.
Fan att det ska vara så svårt jämt. Nu fick jag ju liksom alldeles för mycket att fundera på. Jag ska prova en gång till på rakbanan sen blir det nog att träna lite i Rättvik framöver med tanke på att det är ledigt ett tag till. Där behöver vi iaf inte akta oss för att trampa på nån sten...
Visst att han känts lite knackig men galoppera? Och med tanke på all rehab han fått borde han ju inte haft känningar någonstans när det går så långsamt. Eller har någon helt sonika bytt ut honom mot en nordis? Det kanske inte ÄR Stygge??
Hm.....
Jag skickade ett desperat sms till min ET som tycket jag skulle ta det lugnt och försöka igen om några dagar. En kompis lugnade mig med att han kanske bara var oseriös och rek mig till att åka på banan och testa.
Jag tror att han möjligen kan vara rädd att trampa på sten, eller att han är hovöm, men jag vet inte. Sen har han ju en liten bula efter en spark han fått, så vi kollar den när vi ska till vetten och rensa tänderna den 5:e.
Fan att det ska vara så svårt jämt. Nu fick jag ju liksom alldeles för mycket att fundera på. Jag ska prova en gång till på rakbanan sen blir det nog att träna lite i Rättvik framöver med tanke på att det är ledigt ett tag till. Där behöver vi iaf inte akta oss för att trampa på nån sten...
Hö hö
Sommaren låter vänta på sig. I och för sig så bryr jag mig inte så mycket ur egen synvinkel, eller ur häst-tränar-synvinkel för det är alltid skönare att köra häst när det är svalt och fritt från flygfän. MEN - man blir ju lite smått orolig över vad för hö det blir i år. Jag har beställt ca 4.5 ton skulltorkat småbalshö så jag hoppas att det iaf håller lika god kvalitet som det gjorde förra året. Då hade jag inte en enda dammande bal tror jag. Dessutom var värdena fina. I år blir det nog inte lika fina värden så det blir väl en dyr höst och vinter då vi får komplettera med lucern. Till gamlingarna och Hilding förväntar vi oss att få in ett annat hö som (från åkern sett) sett fint ut i år. För dem behövs ju inte lika höga värden då gamlingarna inte gör något än att pryda gården och Hilding tränar ju mest måttligt på grund av sin skada.
Stygge då. Jag är inte nöjd. Än. ET kommer om 10 dagar och då kollar vi igenom och förhoppningsvis är det bara "träningsvärk" som gör att han känns halvknackig. Jag ska testa och sätta på skydd idag och se om han springer nåt annorlunda. Men det blir väl så där när man gått och varit dålig en längre tid. När kroppen sen är fräsch är det mycket som ska ställas om och arbeta rätt, men nja, nåt stör mic (och honom) fortfarande.
Snart en vanlig syn?
(Lånad bild från mittuniversum.wordpress.com)
Stygge då. Jag är inte nöjd. Än. ET kommer om 10 dagar och då kollar vi igenom och förhoppningsvis är det bara "träningsvärk" som gör att han känns halvknackig. Jag ska testa och sätta på skydd idag och se om han springer nåt annorlunda. Men det blir väl så där när man gått och varit dålig en längre tid. När kroppen sen är fräsch är det mycket som ska ställas om och arbeta rätt, men nja, nåt stör mic (och honom) fortfarande.
Snart en vanlig syn?
(Lånad bild från mittuniversum.wordpress.com)
SOMMARLOV!
Äntligen SOMMARLOV!
Privilegiet med att vara lärare är förstås att vi har ett långt och skönt sommarlov. Vad många inte vet är dock att vi under arbetar in all den tid vi är lediga. Dock känns det så klart helt värt det! Åtta veckors semester är verkligen inte dumt. Sjukt när man tänker på att det är dubbelt så lång tid som de flesta andra har semester.
Nackdelen är att vi inte har någon semster att ta under resten av året. Skulle jag vilja vara ledig en dag då jag till ex ska till veterinären med hästen, så måste jag ta tjänstledigt, och vara ledig utan lön. Men, man kan inte få allt här i livet förstås.
Mitt sommarlov börjar med att jag dragit på mig en rejäl förkylning, med halsont och feber som följd. Så just nu orkar jag inte göra så mycket över huvud taget men det ger väl med sig hoppas jag. Stygge-träningen fick bli inställd igår men jag hoppas jag kan ut i eftermiddag, annars får han helt se det som en liten "minisemster" och vila hela tre dagar. ;-) Han går ju på bete och tjockar på sig så fint att ingen känner igen honom numer.
Privilegiet med att vara lärare är förstås att vi har ett långt och skönt sommarlov. Vad många inte vet är dock att vi under arbetar in all den tid vi är lediga. Dock känns det så klart helt värt det! Åtta veckors semester är verkligen inte dumt. Sjukt när man tänker på att det är dubbelt så lång tid som de flesta andra har semester.
Nackdelen är att vi inte har någon semster att ta under resten av året. Skulle jag vilja vara ledig en dag då jag till ex ska till veterinären med hästen, så måste jag ta tjänstledigt, och vara ledig utan lön. Men, man kan inte få allt här i livet förstås.
Mitt sommarlov börjar med att jag dragit på mig en rejäl förkylning, med halsont och feber som följd. Så just nu orkar jag inte göra så mycket över huvud taget men det ger väl med sig hoppas jag. Stygge-träningen fick bli inställd igår men jag hoppas jag kan ut i eftermiddag, annars får han helt se det som en liten "minisemster" och vila hela tre dagar. ;-) Han går ju på bete och tjockar på sig så fint att ingen känner igen honom numer.
ÄNTLIGEN
Just nu är jag bara SÅ glad. Återbesöket i Tierp igår var ett glädjebesök! Det var nog inte en själ som inte var imponerad av hur snygg Stygge börjar bli. Tänk, han som såg ut som ett riktigt benrangel för inte alls länge sen.
MEN - longering och böjning igår visade ingenting och Stygge är nu ÄNTLIGEN hältfri! Ingebjörn var imponerad av hans rehabilitering och var noga med att poängtera att jag fick lov att bjuda på tårta när han vinner. Han påpekade också vilket kapacitet det finns i hästen som presterat det han gjort med så stora fel. Ja, nu är det bara att hålla tummarna att träningen går bra, att han tar åt sig den och att han håller när han ska börja starta igen. Det är nog rätt hårt virke i honom och både hans mor, far och mormor har ju startat över 100 gånger, så vi hoppas förstås att Stygge också tillhör den skaran av hårdhudade varelser.
Tänderna gick lättare att rensa igår men där har vi lång väg kvar. Vi siktar först på att rensa igen om 3-5 veckor, men på kliniken i Rättvik. Enligt Ove W så finns det iaf en vet där som borde kunna det. Om ett par månader kan vi också slipa till tänderna igen så de blir lite rakare men det gör vi nog vid ett återbesök till Ultuna. Vi tänkte köra ett sådant till hösten nu istället för att se hur allt ser ut. Just nu mår Stygge bättre än på länge och eftersom han tillgodogör sig gräset så fint så får han äta sånt ett tag nu. Tänk vad coolt om han kunde få så pass mycket fett att han använder det till att få en riktigt stor och vägvinnande bak :-)
Vi som håller på med hästar vet ju att det är ingen lycka som varar för evigt, och att det när som helst kan hända nåt som river ner hela korthuset. MEN - vi tar en dag i taget och tränar på lite försiktigt. Sen siktar vi på att kvala om honom i slutet av sommaren/början av hösten om allt går som det ska.
Han är SÅ glad och lycklig och "med". Förr var han lite apatisk och kunde gå iväg när man skulle ta honom. Nu kommer han ALLTID (om han inte ser att vi kommer med transporten) och han gnäggar och visar att han är "med".
Håll tummarna nu!
MEN - longering och böjning igår visade ingenting och Stygge är nu ÄNTLIGEN hältfri! Ingebjörn var imponerad av hans rehabilitering och var noga med att poängtera att jag fick lov att bjuda på tårta när han vinner. Han påpekade också vilket kapacitet det finns i hästen som presterat det han gjort med så stora fel. Ja, nu är det bara att hålla tummarna att träningen går bra, att han tar åt sig den och att han håller när han ska börja starta igen. Det är nog rätt hårt virke i honom och både hans mor, far och mormor har ju startat över 100 gånger, så vi hoppas förstås att Stygge också tillhör den skaran av hårdhudade varelser.
Tänderna gick lättare att rensa igår men där har vi lång väg kvar. Vi siktar först på att rensa igen om 3-5 veckor, men på kliniken i Rättvik. Enligt Ove W så finns det iaf en vet där som borde kunna det. Om ett par månader kan vi också slipa till tänderna igen så de blir lite rakare men det gör vi nog vid ett återbesök till Ultuna. Vi tänkte köra ett sådant till hösten nu istället för att se hur allt ser ut. Just nu mår Stygge bättre än på länge och eftersom han tillgodogör sig gräset så fint så får han äta sånt ett tag nu. Tänk vad coolt om han kunde få så pass mycket fett att han använder det till att få en riktigt stor och vägvinnande bak :-)
Vi som håller på med hästar vet ju att det är ingen lycka som varar för evigt, och att det när som helst kan hända nåt som river ner hela korthuset. MEN - vi tar en dag i taget och tränar på lite försiktigt. Sen siktar vi på att kvala om honom i slutet av sommaren/början av hösten om allt går som det ska.
Han är SÅ glad och lycklig och "med". Förr var han lite apatisk och kunde gå iväg när man skulle ta honom. Nu kommer han ALLTID (om han inte ser att vi kommer med transporten) och han gnäggar och visar att han är "med".
Håll tummarna nu!