mylifeandme

Idag hade jag avslutning med den klass jag trodde att jag skulle få ett helsike med. I början var det kaos, men som de utvecklades som personer! Idag är jag såå ledsen över jag inte kommer att få ha dem nästa år.
Så fina ord de har strött över mig idag. Jag blir så rörd. Att de säger att det är tack vare mig som de har blivit en bra klass, det värmer något så fruktansvärt. De har gett mig toppomdömen och skrivit såna underbara ord. En kille skrev att det spelade ingen roll hur ledsen eller nere man var innan man gick på svenskan, för på svenskan blev man alltid glad eftersom jag alltid är så glad och positiv. Åhhh, så roligt! Att få höra sådant! En tjej började storgråta när vi kramades om och sa hejdå, för hon var så ledsen att de inte ska ha mig nästa år.
En annan tjej tyckte att vi ändå kunde få hitta på något med mig, att jag och klassen skulle göra något tillsammans. SÅDANT blir man sååå otroligt rörd av. En lärare liksom..... som de egentligen borde skita helt i när de väl gått ut från mitt klassrum.

Jag är SÅ tacksam att jag fått vara med om att se en klass utvecklas som denna. Det är just därför jag är lärare. Det är såna här moment som räknas, det är såna som man strävar efter hela året. Att få uppleva detta och veta att det gett något gör ALLT slit värt varenda minut. Jag är bara så ledsen att jag inte får ha dem nästa år, trots deras och mina försök att få rektorerna att ändra sitt beslut. Det är tragiskt när pengar ska styra över eleverna....

Det blir så sentimentalt inför VARJE avslut med en klass. Usch, det är nästan så att man själv gråter.
Imorgon blir det samma visa, för då har jag avslut med de andra två klasserna och det kommer också att bli jobbigt.

Kära elever! OM jag kommer att sakna er!!