mylifeandme

Idag visade sig Hilding från sin allra bästa sida. Vi har ju rakbanan precis parallellt med järnvägen och det åker tåg där rätt ofta, bla stora tunga högljudda timmertåg. På träningspasset idag så kom det ett timmertåg precis när vi skulle gå över järnvägen. Vi fick stanna väldigt nära, men Hilding rörde inte en fena! Jag blev helt chockad måste jag säga. Särskilt som han varit lite skeptisk mot tågen och att vi aldrig ens varit i närheten av ett timmertåg.
När vi skulle gå över rälsen så blev Hilding jätterädd, förmodligen för att han redan när han satte hoven på träbron kände hur det skakade efter tåget. Det är väldigt farligt just där, för skulle hästen vända eller backa är det rätt kört eftersom det stupar rätt ned på varsin sida om vägen. Urdumt alltså. Men vilken pärla jag har! Han kröp som en ål tillslut över den läskiga övergången. När vi skulle hem var han lika rädd men gick över även där tillslut utan att dumma sig för mycket. Är man rädd så är man. För det var inget fjanteri, han var riktigt rädd.
Det var i alla fall en duktig och spring-glad kille och belöningen när vi kom hem blev 2 timmar på bete! Årets första riktiga bete för grabbarna. Det är så roligt att se deras glädje när de kommer ut i de gröna frodiga hagarna.