Tisdag

Idag har vi varit på minnesstund, istället för begravning. Min farmors man dog förra veckan, 94 år gammal. Han var inte min farfar men de hade varit gifta i nästan 40 år så han har funnits med hela mitt liv i alla fall. Det var en fin minnesstund och det var faktiskt jobbigt. Man fick en klump i magen. Det var fina dikter som lästes - så sanna, och det var svårt att hålla tårarna tillbaka, särskilt när man tänker på min farmor som kommer att ha det så tomt hemma. När vi kom ut från kapellet kunde jag inte låta bli att gråta. Det blev så påtagligt på nåt vis.
Vila i frid Kurt, nu kan du sitta i båten och fiska hela dagarna och må bra. ♥




Hästen Hilding kommer inte att bli kallad några superlativ på ett tag. Jag blir så matt att jag snart går och hoppar från en bro. Alltså, om min otur tar slut NÅN gång, ja då kommer jag nog bara lägga mig ner och gråta av glädje.
Igår tog jag in Mr H i boxen för att han skulle få torka upp sitt balltramp lite. Det läker ju inte heller när det hela tiden är så blött runt i kring. En häst - en box - ett par timmar. No harm, eller hur?? Han står alltid lugnt och fint.
När jag tar ut HÄSTFAN (Ja nu är jag ARG) vad tror ni han har gjort? Tro på fan att han har trampat sig IGEN, på samma hov men på andra sidan av ballen. VA?!?! Inne i BOXEN!?! Han var alldeles täckt med blod. Här gör man något i välmening och stoppar in hästen i en kuvös där han knappast lär ska göra illa sig. Herregud. Be en bön för oss någon, tack.  Hur orkar man? Man får väl vara glad om den där har någon fot kvar snart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback