mylifeandme

Igår när vi skulle stilla hästarna för kvällen möttes vi av en matvägrande Grällis.
Det tillhör inte direkt vanligheterna då han jämt är heltokig när han ska få mat. Nu ville han inte ha någonting.
Vi tog in honom och kontaterade klara koliksymptom. Jimmy fick gå runt med honom eftersom jag har skarp fobi för isgator (med mina knän). Och det är ju så det ser ut nu, total glansis vart man än vänder sig.
Grällis fick igång magen lite grand och blev på kuppen helt slut av pulsningen i snön på åkern. Det var väl i princip det enda stället det gick att gå på så det fick bli så. Och med +5 grader och björnpäls och dessutom att han inte varit ut på år och dag - gjorde att det blev en trött häst, men som sagt, det viktigaste var att han fick igång magen.

Han fick gå ut i hagen med täcke och utan mat. Lite senare på kvällen verkade han ha piggnat på sig lite mer.
I morse möttes jag av en dunderhungrig skrikande häst. Gott tecken! Då visste jag att allt var i sin ordning.
Skönt!
Det är verkligen INTE roligt när hästarna får kolik. Hilding hade ju så där för nåt år sen så illa så att han var uppe i 41 graders feber i några dagar. Det är värsta tiden nu när snön smälter och det kommer fram både det ena och det andra som är gott att gnaga på. Jag hoppas verkligen att vi slipper att någon mer av grabbarna blir sjuka.....