Stockholmsresa och habegär

I måndags åkte vi ned till Estocholmo och hälsade på J:s familj lite. Det var supertrevligt och det var verkligen på tiden att vi fick träffa alla igen. Vi käkade goood kinamat och snackade och skrattade i massor. SKOJ! Då undrar man varför man inte är ner oftare. Men tiden går så fort och helt plötsligt har det gått nåt år......
Natten spenderades på ett hotell i Solna centrum. Det var kanonfint och vi avnjöt en god frukost i går morse. Synd att jag har så svårt att äta mycket på morgonen för man vill verkligen smaka på allt! Men man blir mätt fort.

På vägen hem från Stockholm åkte vi om Borlänge. Jag fick ju LOV att gå in på Aubiose ( Sveriges största och bästa hästsportbutik typ). Alltså, för den oinvigde är det mycket svårt att förklara vilka känslor Aubiose framkallar hos oss hästmänniskor. Det är som att passera Pärleporten och kliva in i himmelriket. Verkligen! Det finns ALLT och det finns i ALLA färger och mönster. Pga den för närvarande tunna plånboken fick det lov att bli nödvändigheter som skor till hästarna, men FAN vad mitt hjärta värkte av åtrå när jag åkte där i från. Mitt habegär har fortfarande inte stillat efter den vita förbyglen med guldmönster och lädergrimmorna med guldnitar på. MAPÄDHIAPOEHBIÅAOEGBOUBEOBEOEBOBE!!!!!!!!!!!!
FAAAAAAAAAN! Jag vill vara riiiiik!
När jag fyller 30 i höst önskar jag mig ett fett presentkort på Aubiose! Mohahahaha. Om jag hade fått välja att fritt handla i någon affär under en timme och spendera några hundra tusen skulle jag LÄTT välja Aubiose. Kläder, skor, väskor, porslin, billiga affärer i all ära, men inget kommer ens i närheten av att vara så habegärligt som Aubiose. Nada.

Igår hade även Hilding en överraskning åt oss när vi kom hem. Han saknade matte så mycket att han hade bestämt sig för att trampa av sig ytterligare en sko. Så halva hästen var skolös när jag kom dit. Som tur var var hovis här igår kväll och slog på framskorna. Tack för det. Nu är det bäst jag skyndar mig ut att köra innan det blir både balltramp och tappskor igen. Det är som julafton varje dag man vaknar och går ut i stallet, man vet liksom aldrig vilka överaskningar som väntar. Men en sak är säker - de är sällan positiva......


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback