mylifeandme

Nu är det sista uppesittarkvällen denna sommar. Sen är det back in business.
Idag var det påslagning av tappsko igen, fast denna gång var det Jalla som trampat av sig en. Det var väntat, för den var lite böjd. Den böjdes när han "råkade" smita från beteshagen. Han tyckte väl det var lite sport att hoppa över tråden som var vid knäna, haha. Tur att han är hemmakär och bara ställde sig på andra sidan vägen och åt. Det var bara att ta honom i grimman och gå hem igen. Han är verkligen snäll den hästen.
Jag och J satt och jämförde dem igår och vi kom fram till att Hilding - han är den som alltid ska mucka och göra bus som märks, målet är att irritera människan så mycket som möjligt och vara en "jobbig jävel". "Idag tänker jag inte lyfta på benet mamma, så är det bara. Jag har bestämt mig."
Med glimten i ögat förstås.
Men Jalla - han är tvärtom. Han vill störa så lite som möjligt. Han gör bus när han tror att ingen ser. "Oj, mamma, det kliade på benet, det bara råkade komma några grässtrån i munnen samtidigt." (När man kör)
Han är en sån som man liksom kan lämna uppbunden på stallgången en hel dag och sen glömma att han befinner sig där.
De är då för goa grabbarna grus.
Pensionären Grällis - han bara "ÄR" han. Han finner sig i allt, och skulle aldrig göra en fluga förnär. Han märks när han blir tvungen att vara själv i hagen. Då låter han som en blandning mellan trögstartad traktor och en stucken gris.
Mina bäjbs!