mylifeandme

Att vara lärare i Svenska på Gymnasiet innebär att man nu står inför den tveklöst tuffaste månaden på hela läsåret.
Eller snarare de två sista månaderna på terminen. Från början av april tills det tar slut i juni.
Det är stora högar av uppsatser som ska rättas, där i bland de nationella proven som tar extra mycket tid och kraft. Det är prov som ska rättas, restuppgifter som ska delas ut, muntliga övningar som ska betygssättas och kommentarer ska skrivas ned. Alla ska få veta exakt vad som krävs för att målen i kursen ska nås. Det är nu det är ett rejält högtryck som lärare.
Dessutom ska alla utvecklingssamtal ske nu.
Som toppen på isberget avslutas allt detta med att betygen ska sättas. Det är i många fall ganska enkelt, men i många fall också oerhört svårt.

Så - för att sammanfatta är det nu som vi lärare är som mest överkokta i hjärnan och det är myrornas krig innanför pannbenet mest varje dag.
Detta sätter sig också i kroppen, för man blir liksom även fysiskt matt av att vara psykiskt matt om ni förstår vad jag menar. Ibland blir man så apatiskt när man kommer hem från jobbet att man inte orkar göra någonting. Man bara sitter och stirrar på spisen och hoppas att maten ska laga sig själv ungefär.