Så typiskt!

Åh vad jobbigt det är att vara beroende av andra ibland alltså.
Hilding hade trampat av sig en sko i helgen, och ena bakskon satt i princip bara med en söm. Så då ryckte smarta jag av alla skor eftersom jag ändå skulle sko om honom i veckan. Så nu när jag ringer och ska boka tid, ja då är hovis på älgjakt. Grrr! I två veckor dessutom.....
Jaha, så då ringer jag nästa hovis, han som brukar hjälpa min ordinarie hovis när denne tex är sjukskriven eller något.
Jaha - en telefonsvarare som säger att HAN också har semester i två veckor. Han är bergis på älgjakt han med.....
Till slut får jag tag i en som kanske ev. kan sko - på fredag. Jaha, ja bättre det än ingenting men jag måste verkligen försöka få tag i nån som kan sko tidigare.
Jalla skulle också behövts skos om men nu får han lov att vänta. Jag får slå på den lösa skon lite provisoriskt så länge och hoppas att den håller ett tag.

Fan vad jobbigt det är när saker inte går som man tänkt sig. Och jag vill verkligen inte ha ett långt avbräck i träningen igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback