Blogg som förenar
Det är en liten värld vi lever i och den har blivit mer tillgänglig för oss alla i samband med internet.
Till och med bloggarna har hjälpt till att skapa många nya kontakter människor emellan.
Just nu är jag enormt glad för min blogg. För den har bidragit till stor lycka. :)
Jag skrev ett inlägg för ungefär ett år sedan, om vår trotjänare Reveljen. Det gjorde att han blev hittad av två personer som letat efter honom länge. Den ena tjejen skötte om R innan vi köpte honom och hon var en av de tjejer jag minns var med, och tog farväl av R när vi åkte hem med honom. Det var 17 år sedan!! 17 år! Det är jädrigt lång tid det.
Reveljen var hennes prins och nu har hon hittat honom igen. Det är ofattbart. Så nu kommer hon att komma hit och hälsa på honom!
Igår fick jag även en ny kommentar i det inlägget. Det var från en som faktiskt hade ägt Reveljen som unghäst! Alltså över 20 år sedan, och än idag minns hon honom som den snällaste hästen hon träffat. Hon "gogglade" på hans namn, och hittade inlägget på min blogg. Det gjorde att vi dessutom fick veta mer om vår R än vad vi visste innan. Det är helt sjukt egentligen.
Samtidigt som allt detta läste jag nyss en insändare i vår lokala tidning. Det handlade om hur mycket skada en blogg kan orsaka. Där figurerar namn, bilder och en massa annat om personer som kanske inte alls samtycker till att vara omnämnda i någon blogg. Det är dock därför jag själv iaf försöker att endast skriva första bokstaven i personens namn. Just för att undvika att trampa någon på tårna. Bilder är ju dock skoj att lägga ut, men å andra sidan blir det mest på hästarna. :)
Summan av allt detta blir att jag ändå tycker bloggar kan ge mycket mer positivt tillbaka och titt som tätt sker små mirakel, som att man tex. återfinner en vän som varit borta ur ens liv alldeles för länge.
Hade jag vetat när jag startade bloggen, att jag skulle kunna bidra till att göra bara EN människa så lycklig som F blev genom att hitta sin drömhäst igen - så hade jag börjat skriva blogg långt tidigare än jag nu gjorde.
Till och med bloggarna har hjälpt till att skapa många nya kontakter människor emellan.
Just nu är jag enormt glad för min blogg. För den har bidragit till stor lycka. :)
Jag skrev ett inlägg för ungefär ett år sedan, om vår trotjänare Reveljen. Det gjorde att han blev hittad av två personer som letat efter honom länge. Den ena tjejen skötte om R innan vi köpte honom och hon var en av de tjejer jag minns var med, och tog farväl av R när vi åkte hem med honom. Det var 17 år sedan!! 17 år! Det är jädrigt lång tid det.
Reveljen var hennes prins och nu har hon hittat honom igen. Det är ofattbart. Så nu kommer hon att komma hit och hälsa på honom!
Igår fick jag även en ny kommentar i det inlägget. Det var från en som faktiskt hade ägt Reveljen som unghäst! Alltså över 20 år sedan, och än idag minns hon honom som den snällaste hästen hon träffat. Hon "gogglade" på hans namn, och hittade inlägget på min blogg. Det gjorde att vi dessutom fick veta mer om vår R än vad vi visste innan. Det är helt sjukt egentligen.
Samtidigt som allt detta läste jag nyss en insändare i vår lokala tidning. Det handlade om hur mycket skada en blogg kan orsaka. Där figurerar namn, bilder och en massa annat om personer som kanske inte alls samtycker till att vara omnämnda i någon blogg. Det är dock därför jag själv iaf försöker att endast skriva första bokstaven i personens namn. Just för att undvika att trampa någon på tårna. Bilder är ju dock skoj att lägga ut, men å andra sidan blir det mest på hästarna. :)
Summan av allt detta blir att jag ändå tycker bloggar kan ge mycket mer positivt tillbaka och titt som tätt sker små mirakel, som att man tex. återfinner en vän som varit borta ur ens liv alldeles för länge.
Hade jag vetat när jag startade bloggen, att jag skulle kunna bidra till att göra bara EN människa så lycklig som F blev genom att hitta sin drömhäst igen - så hade jag börjat skriva blogg långt tidigare än jag nu gjorde.
Kommentarer
Trackback