Förrådsrensning!

Nu är det banne mig dags att storstäda! All skit måste ut och jag måste rannsaka mig själv och göra mig av med saker jag inte använder, that's it!
Detta gäller främst för hus och stall, men i stort sett hela mitt liv skulle behöva städas upp... Ni skulle bara se hur mitt skrivbord på jobbet ser ut...oooooh myyyyy gooood! Jag har sagt till mig själv att det ska städas upp så fort min ena klass går ut på praktik och jag får lite mer tid. Jag har varit duktig och begärt in en ny fin bokhylla (vilken jag fått) och nu har jag fyllt den med diverse pärmar som ska täcka det mesta....det har väl blivit ca 30 pärmar så här långt. Och perfektionist som jag är när det gäller sånt där så måste det vara perfekt. Ett exempel är pärmarnas ryggar, på vilka man ju ska skriva vad pärmen innehåller. Om inte det står i snygg färg och dessutom helt rakt, så blir jag GALEN och måste göra om allt. Vet inte hur många gånger jag bytt ut det där...... Det är nog en av alla mina tvångstankar.

Men ok, jag har iaf börjat med förrådet nu och även när jag skulle sätta igång med det drabbades jag av en tvångstanke....jag kunde helt enkelt inte fortsätta med städningen förrän jag hade tvättat fönstret och satt upp gardiner! Då ska tilläggas att jag har fan inte tvättat det där fönstret sen vi köpte huset för 5 år sen! NU fick jag lov.

Hildingen blev myyycket glad idag. Idag var nämligen dagen då han fick gå ut i stora gröna hagen för första gången! Det har blivit ganska mycket fint gräs så han har ahft fullt upp må jag säga. Så här nöjd blev han:

image54

image55

Det fina gröna syns inte så bra på bilden men det är mest i kanterna av hagen och sen neråt vinterhagen. Men det är bra att vänja in de nu när det inte blivit för kraftigt bete. Jag såg nu när jag öppnade mitt badrumsfönster att token fått nog av gräset och stod och mumsade på gammalt höspill istället. Jösses.
Men han är då för GOOOO den där killen. När jag öppnar mitt fönster och ropar på honom så tittar han upp och skriiiiker till mig. Sen böjer han sig ner igen och äter. Som att han bara vill svara "jaaa matte här är jag".. :)
Tänk att han är precis som min älskade Watte var. De är så lika så det är skrämmande....sjukt skrämmande. Det gjorde/gör ju också att det känns som man fått en del av Watte tillbaka, eller en mycket bra ersättare. Ersätta kan förstås ingen göra så, men ni må tro att käre Hilding är som ett stort ömt plåster på den del av hjärtat som gick sönder när vi tog bort Watson.....
Dessutom är han det för den delen som saknar Guinness med....

Nä nu måste jag se så Houdini är kvar i hagen igen. Han är lite opålitlig när det inte är ström på så rätt vad det är kan han gå mellan trådarna.... Fast jag tror han är så pass grässugen nu så han inte har tid att smita, men jag ska passa mig för att säga för mycket....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback