Att se sanningen i vitögat

Ja det är bara att konstatera att jag aldrig kommer att äga en häst som det inte är problem med. Fy fan.
Jag har ju misstänkt ända sen jag fick Hilding att han inte är fräsch, men det har varit så diffust. Det enda jag egentligen vetat är att det varit nåt i vänster bak. Det kan bara inte vara genetiskt så som uppfödaren trodde, det är lite väl långsökt. Eftersom han desutom tar kortare steg med vä bak även i skritt.
Så nu när ET varit här var det som att jag pratade med mig själv. Precis alla teorier jag haft om den hästen nämndes. Det ryggont jag vet han haft, haserna, och hela bakpartiet. Det enda jag inte visste själv var hovlederna fram. Fast nåt del borde jag ju förstått att han haft fram.
Min ET sa att i det skick han är nu kan han verkligen inte tränas. Han måste in och röntgas omgående. Så på måndag bokar jag tid så får det bära eller brista. Det lutar åt lösa benbitar men det kan ju vara vad som helst.

Det positiva är att jag har en bra häst, Jalla. Eller ja, han är iaf bra i rygg och ben. Men han har ju andra problem. Så, det är bara att bestämma sig för vem man ska börja med. Båda ska bli bra hoppas jag. Min plånbok däremot kommer inte att må bra. Inte alls. Inte mitt bankkonto heller. Och skattepengarna? Ja de kommer ju knappast gå till husrenovering....

Hade den där GUD existerat så kanske han borde visa det NU?

Kommentarer
Postat av: Jessica

allt bra? :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback