mylifeandme

Alltså, ibland kokar det verkligen i mig när jag umgås med den där Hilding. Fy fan. Jaja, de säger ju att hästar ska ha lite humör om de ska vara bra. Hilding är verkligen världens charmtroll, när han vill. Åhh han kan se såååå söt och go ut, och sköta sig som en prins. Men ibland förvandlas han till en orm a la Mr Hyde, eller värre. FY FAN. Vanligtvis kryper Mr Hyde fram när man ska sela eller när man är hos veterinären. Ibland också när man råkar ta honom på fel ställen - man är ju faktiskt hudöm!!
 Idag kröp han fram när jag skulle vara snäll att INTE spruta på flugmedlet, utan stryka på det med svamp istället. Han hatar nämligen när man sprutar saker på honom och kryper mest ihop som en boll på golvet. Nåväl, det gick ju bra, tills jag skulle stryka på det på insidan av bakbenen. Då solar den nedrans fjanten bakbenet rätt bak - smack! En riktig kick alltså. Så har han gjort när veterinären ska göra böjprov och vid nåt enstaka tillfälle innan. Annars hyttar han mest men nu var det en klockren spark ta mig fan rätt bak. Tur var väl att man stod på sidan. Fy fan, vad impopulär han blev då. Jävlar anamma. Sådana dumheter. Då skämdes han väl lite och sen var han moloket snäll några minuter. Ja tills vi skulle sela då.
Ibland undrar man ju vad som framkallar alla hyss.
Att hans Nevele Pride - gen spökar är väl ett som är säkert. Farfar Pride minsann.
Nåja, vi får väl hoppas det är den tiger-genen som gör honom till en fighter.

När vi sedan var ute i skogen fick han sig ett pass. Då är han en tiger som verkligen älskar att springa. Han hade nog gjort det hela tiden om han fick . Han skötte sig exemplariskt och visade den snälla Hilding.
I stallet hemma sen var han världens snällaste, sötaste och goaste.
Så som bara Hilding kan vara.
Eller förlåt, Dr Jekyll.