mylifeandme

Vi lever i en sjuk värld.
En värld där vi egentligen inte har en aning om vad det är för människor vi möter varje dag.
Vem är personen som kliver på bussen en hållplats från dig varje dag?
Vem är personen som passerar med sin bruna lilla hund förbi ditt fönster varje dag?
Vem är personen som leende tar emot dig i affären varje dag?
Vilka är personerna som glatt välkomnar dig på jobbet varje dag?
Vad döljer sig egentligen längst ner i hjärtats djup på din bäste vän?
Vilka hemligheter bär din käresta på, som denne inte delar med dig?

Vi vet så lite så lite om vår omgivning och personerna runt om oss. Fallet med den stackars Engla och tillsammans med henne alla andra offer som dagligen kommer i vägen för en sjuk människas begär, det säger mycket.
Att sakna den spärren som gör att en människa oftast inte är kapabel att beröva någon dennes liv. Vem saknar den? Kan vi se det, om vi tittar djupt in i ögonen hos folk? Kanske, kanske inte.

Ibland är det så små marginaler som gör att någon faller offer för en sådan sjuk människa. Varför skulle Engla cykla hem själv just denna eftermiddag. Varför skulle denne avskyvärda man passera förbi henne just denna minut. Varför?
Vad som också är skrämmande är de människor som faktiskt fått med både Engla och den röda bilen på bild. Det är helt sjukt. Hur stora är de chanserna att någon mitt ute i skogen just köpt sig en ny kamera och råkar befinna sig på just detta ställe där det är på väg att begås ett brott? Hur stora är chanserna att dessa personer tar kort på både offer och gärningsman vid två olika tillfällen?

Allt detta säger oss med vilka små marginaler vi lever våra liv.
Hur varje steg vi tar kan vara avgörande för hur vår morgondag kommer att se ut.

Allt detta säger oss också att vi inte har en aning om vem som står framför oss i hamburgerkön. Vi har ingen aning om vem som levererar posten till vår brevlåda  varje morgon eller vem som skrattar gott bakom oss i biosalongen.
En del personer som kände denna hemska människa som berövat Engla och fler därtill livet, säger att de är helt säkra på att han aldrig skulle begå ett sånt här brott. Det är inte "han".
Men hur väl känner de sin vän?

Hur väl känner vi oss själva?