mylifeandme

Undra hur många år man äger en häst, i snitt alltså. Hur ofta hittar man den där hästen som man klickar perfekt med, och som det inte finns ett fel på? Som man bara vet man vill vara med resten av livet....som en riktigt äkta kärlek. Många av oss som har hästar vet hur det är att ha problem, det är alltid något som strular osv.
Min ena häst, nordisen har jag haft i snart 10 år nu, men Reveljen, min mammas kärlek, han har varit här i 16 år! Deeet är lång tid det....och tänk att man minns alla år, hur hästen varit, vad som hänt, osv......
   Reveljen har varit den perfekte trotjänaren i alla dessa år, han är nu 24 och är fortfarande som en unghäst, med vissa restriktioner då. Han har varit frisk i alla dessa år, aldrig haft en allvarligt skada eller sjukdom. Han har väl varit dålig nån gång, haft lite problem med hosta ibland, och förra hösten drogs han med svår mugg på ena benet trots denna jäkla lera som var då.
Så här ser han ut, prinsen:



Han har dock ställt till det lite för mor min den lille busen. Han har gjort ribban för HÖG! Eftersom Reveljen nu är gammal och på väg att bli pensionär, så letar ju mamma efter en ny häst, som ska vara liiiiika bra som Reveljen. Dvs; snäll, lugn, trafiksäker, riden samt körd med allt...... han får heller inte vara större än vad Reveljen är.
Ska jag tillägga att hon letat häst i 3 år snart??



Igår var jag äntligen hemma hos Ann-Sofie på lunch! Vi bor fasen nästan grannar, ändå är vi aldrig och hälsar på varandra. Men igår blev det av! Och vilken lunch tjejen bjöd på! Det blir svårt att slå..... Äppelpajen var ju klart godast, även om jag fick lära mig äta Brieost oxå! Yeee!
Nu är det din tur nästa gång vet du!