mylifeandme

I går pratade jag med Johanna, en gammal partypolare som jag känt sen tiden på gymnasiet. Vi röjde runt som några tokiga små galningar som festade som varje gång var den sista...Those were the days....Vi var ett gäng som alltid hade så jäkla kul. Varje helg var fest! I bästa fall var det helg iallafall.....
Nåja, det var egentligen inte det jag skulle diskutera, utan bara glädjas över att Johanna faktiskt blivit stor och själv ska ha en liten i April! För er som inte har en aning om vem jag pratar om kan jag säga att Johanna var väl den sista man trodde skulle skaffa barn bland de första i vårt "partygäng".....  Men grattis babe!

Vadå biologisk klocka ticka? Ja när man hör sånt här så...men om jag tänker efter så är det ändå fler av mina vänner som inte har barn än, än de som har. Så det så. Jag har inte tid, plats eller lust att skaffa barn nu iallafall. Det passar inte helt enkelt. För mkt planer i livet, för litet hus, för lite pengar osv osv. Jag har sagt att jag inte vill ha barn för än huset är minst dubbelt så stort och det finns en GOD ekonomi att backa upp allt på. Det finns alltför många som skaffar barn utan att tänka på vilket liv man vill/kommer kunna ge barnet. Nu har ju jag iof en väldigt snäll sambo som ställer upp på  mig och mina dyrgripar till djur i vått och torrt. Faktiskt. Men han kan komma tillbaka till pratet om ungar den dagen han kan diska en tekopp, eller dammsuga köket utan tillsägelse.  Nej - jag är ingen tjatkärring, jag gör det hellre själv, men ändåå. Nu är han dessutom några år yngre än mig så jag kan väl förstå det då....;-)

Jag har gått upp i tjänst på jobbet vilket gör att jag nog inte kommer behålla mitt extrajobb på bingon. Jag tipsade Ann Sofie om det istället så jag hoppas hon tar över efter mig och fortsätter glädja gamlingarna där, för det vet jag att hon skulle göra bra. Shoot gumman! :-)
Håller tummarna för dig i morgon oxå!

Jag skrev sorg i rubriken...
Det har delvis också med vårt partygäng att göra. Eller nja, mer en kille som jag träffade några gånger ute och ja...umgicks med ibland. Vi gick dock på samma skola och han umgicks med många av mina vänner på den tiden. Hur som helst var han en glad och go kille som man trodde hade självförtroendet på topp.
Det var nog inte så. Förra helgen tog han livet av sig....han sköt sig själv. Så oerhört tragiskt och jobbigt. Man mår dåligt över det som hänt, men samtidigt kan man inte hjälpa att tänka så oerhört själviskt det ändå är.
Jag vill inte nämna några namn här, de som vet vem han är, vet det ändå, och jag vill inte namnge någon av respekt för famlij och vänner.
Vi har blivit givna en gåva, och det är att få leva. Det tycker jag man ska förvalta väl genom att  försöka ta vara på dagen och vara tacksam för alla dagar man har tillsammans med sina nära och kära.
Tyvärr är vi ibland alltför efterkloka vi människor och förstår inte att vi borde brytt oss mer om våra närmaste för än det är för sent.

Ta vara på er själva och era kära! Ibland kan ett "hej" eller en klapp på axeln betyda mer än man tror.