Hovis i dag
I dag fick alla hästarna sin pedikyr. Ny är de nyverkade och fräscha. Perfekt! Inte lika perfekt för plånboken dock, som är 2400:- fattigare. Eller nja, 1800 :-, för en av hästarna är ju mammas, jag lade bara ut för henne tills de kommer hem från Stockholm.
Det är superduperfint vårväder idag, solen skiner och det är klarblå himmel. Tänkt om det kunde sluta blåsa så jäkligt, då hade det verkligen varit perfekt!
I går såg jag en ny serie på 4:an, "Rent Hus" hette den. OMG vad stökigt den karln hade det hemma. Tänk att det alltid finns nån som har det värre än vad man själv har. Haha. Nåja, vi ligger nog i lä, men lite slarviga måste jag erkänna att vi är här hemma. Fast ändå bor det en pedant inom mig tror jag. Varje gång jag får för mig att städa så måste jag alltid börja städa i nån låda eller garderob.... det är som att jag inte kan få snyggt runt i kring mig om det är kliniskt fint i skåp och lådor först. Detta resulterar i att jag inte hinner allt jag ska, så när kvällen är kommen ligger det dubbelt så mycket utspritt överallt istället. Suck.
Fast jag har ju städat mina garderober nu iallafall, och fått in en stor hög med nytvättat så....lite hopp om livet finns där väl.
Det är samma med alla täcken i stallet. De ligger visseligen i fina högar eller upphängda, men de är egentligen alldeles för många. Vadå separationsångest? När ska man inse att man aldrig kommer behöva alla. En del är till och med helt nya och inte ens uppackade ur plasten.....
Nu kommer älsklingen hem från jobbet. Han fick i uppdrag att svänga om ett fik och köpa med sig en sån där god räksallad hem till lunch. SLURP! Man är hungrig nu när man varit i stallet hela dagen.
Det är superduperfint vårväder idag, solen skiner och det är klarblå himmel. Tänkt om det kunde sluta blåsa så jäkligt, då hade det verkligen varit perfekt!
I går såg jag en ny serie på 4:an, "Rent Hus" hette den. OMG vad stökigt den karln hade det hemma. Tänk att det alltid finns nån som har det värre än vad man själv har. Haha. Nåja, vi ligger nog i lä, men lite slarviga måste jag erkänna att vi är här hemma. Fast ändå bor det en pedant inom mig tror jag. Varje gång jag får för mig att städa så måste jag alltid börja städa i nån låda eller garderob.... det är som att jag inte kan få snyggt runt i kring mig om det är kliniskt fint i skåp och lådor först. Detta resulterar i att jag inte hinner allt jag ska, så när kvällen är kommen ligger det dubbelt så mycket utspritt överallt istället. Suck.
Fast jag har ju städat mina garderober nu iallafall, och fått in en stor hög med nytvättat så....lite hopp om livet finns där väl.
Det är samma med alla täcken i stallet. De ligger visseligen i fina högar eller upphängda, men de är egentligen alldeles för många. Vadå separationsångest? När ska man inse att man aldrig kommer behöva alla. En del är till och med helt nya och inte ens uppackade ur plasten.....
Nu kommer älsklingen hem från jobbet. Han fick i uppdrag att svänga om ett fik och köpa med sig en sån där god räksallad hem till lunch. SLURP! Man är hungrig nu när man varit i stallet hela dagen.
Ruskväder
Det snöar och regnar om vartannat ute nu, och det är allmänt ruggigt. Brrrr.
I går fick jag faktiskt garderoberna urstädade! Kors i taket! Men det tog flera timmar också.
Jag har så satans ont i handleden också. I går kunde jag knappt borsta tänderna! Jag tror jag måste ha fått någon inflammation av något slag, men varför? Kanske musarm? Men nej, det stämde inte riktigt in...även om jag faktiskt haft flera av de symptom förut, som tyder på musarm. Dessa är enligt musarm.se symptomen som man kan se:
Ont i armen
En molande smärta/ömhet sprider sig i armen både när du vilar musklerna och när du anstränger dem.
Stel i nacken/smärta i nacken
Värken från armen kan sprida sig till nacken och du kan få svårt att röra nacken.
?Pirrande? i fingrarna
Det kan kittla i fingrarna ungefär som när en kroppsdel "somnar". Fingrarna kan svullna upp och du kan tappa känseln i dem.
Händerna domnar
Kan leda till att du får svårt att göra sådant som kräver arbete av de finmotoriska musklerna. Du kan till exempel få svårt att skriva med en vanlig penna
Kalla händer
Vid långa arbetspass kan du uppleva att fingrar och händer blir kalla.
Spänningshuvudvärk
Kan uppstå som ett resultat av överansträngningen
Något ni känner igen?
Det där med kalla händer är en klassiker, men det kan ju även vara för att blodcirkulationen försämras.
SKÖNT är också att de gripit den idiot som mördade Rose Marie Hillring. OCH att han erkänt.
Det är så hemskt allt det där. Har sett på hans gamla klassfoto hur han ser ut, och han ser ju liksom ut som alla andra i den där fordonsklassen. Det är ju det som är så hemskt med allt sånt där, att man inte kan se på en människa vad som verkligen rör sig i huvudet på denne.......
Nu är han iaf där han hör hemma, och jag hoppas han får det straff han förtjänar.
I går fick jag faktiskt garderoberna urstädade! Kors i taket! Men det tog flera timmar också.
Jag har så satans ont i handleden också. I går kunde jag knappt borsta tänderna! Jag tror jag måste ha fått någon inflammation av något slag, men varför? Kanske musarm? Men nej, det stämde inte riktigt in...även om jag faktiskt haft flera av de symptom förut, som tyder på musarm. Dessa är enligt musarm.se symptomen som man kan se:
Ont i armen
En molande smärta/ömhet sprider sig i armen både när du vilar musklerna och när du anstränger dem.
Stel i nacken/smärta i nacken
Värken från armen kan sprida sig till nacken och du kan få svårt att röra nacken.
?Pirrande? i fingrarna
Det kan kittla i fingrarna ungefär som när en kroppsdel "somnar". Fingrarna kan svullna upp och du kan tappa känseln i dem.
Händerna domnar
Kan leda till att du får svårt att göra sådant som kräver arbete av de finmotoriska musklerna. Du kan till exempel få svårt att skriva med en vanlig penna
Kalla händer
Vid långa arbetspass kan du uppleva att fingrar och händer blir kalla.
Spänningshuvudvärk
Kan uppstå som ett resultat av överansträngningen
Något ni känner igen?
Det där med kalla händer är en klassiker, men det kan ju även vara för att blodcirkulationen försämras.
SKÖNT är också att de gripit den idiot som mördade Rose Marie Hillring. OCH att han erkänt.
Det är så hemskt allt det där. Har sett på hans gamla klassfoto hur han ser ut, och han ser ju liksom ut som alla andra i den där fordonsklassen. Det är ju det som är så hemskt med allt sånt där, att man inte kan se på en människa vad som verkligen rör sig i huvudet på denne.......
Nu är han iaf där han hör hemma, och jag hoppas han får det straff han förtjänar.
Rensa garderoben!
Det är vad jag ska göra nu!
Jag har en stooooooooooooor hög med kläder som bara ligger utanför garderoberna och inte får plats. Den har legat där i flera veckor. Det ser för jäävligt ut. Usch. I dag ska jag ta tag i det där.
Varför ska man spara en massa gammalt skit som man ändå inte kommer att använda?
Gör ni också så?
Tänker "Ja men den här kan jag ha nån gång, den ska jag inte slänga"....fast vanligast för mig är mer att jag har massor av kläder jag inte kan ha men som jag ska ha när jag gått ner i vikt. Haha. Yeah right.
Jag har en stooooooooooooor hög med kläder som bara ligger utanför garderoberna och inte får plats. Den har legat där i flera veckor. Det ser för jäävligt ut. Usch. I dag ska jag ta tag i det där.
Varför ska man spara en massa gammalt skit som man ändå inte kommer att använda?
Gör ni också så?
Tänker "Ja men den här kan jag ha nån gång, den ska jag inte slänga"....fast vanligast för mig är mer att jag har massor av kläder jag inte kan ha men som jag ska ha när jag gått ner i vikt. Haha. Yeah right.
Snart Sportlov! Jiiipppie!
Ja gud så skönt det ska bli! Jag är helt utmattad känns det som. Vet inte hur många gånger jag sovit middag nu på senare tid. Det är i och för sig skönt, och man hämtar mycket nya krafter.
I dag var det jättefint väder och mycket skönt att vara ute och köra häst. Det värsta är väl som vanligt det knöliga ojämna isisga underlaget, så det blev mest skritt. Men hellre en häst som är sen pga dåliga träningsförhållanden än pga nån gaffelbandsskada.......uschamig. Hoppas att han inte hunnit få nån vajsing där, då han redan halkat runt som bambi på hal is....
För några dagar sedan beställde jag min första hela serie-box! One Tree Hill, som jag alltid velat se från början. Jag har sett några avsnitt här och där, men det har alltid varit så konstiga tider så det har inte blivit så att man kunnat följa alla. Därför gjorde jag nu slag i saken och köpte hela säsong 1! Den kostade dessutom bara 199:- på Ginza vilket var ett bra pris.
I dag har jag redan avverkat 3 avsnitt och när J tittat klart på "Roomservice" blir det kanske ett till :)
I dag var det jättefint väder och mycket skönt att vara ute och köra häst. Det värsta är väl som vanligt det knöliga ojämna isisga underlaget, så det blev mest skritt. Men hellre en häst som är sen pga dåliga träningsförhållanden än pga nån gaffelbandsskada.......uschamig. Hoppas att han inte hunnit få nån vajsing där, då han redan halkat runt som bambi på hal is....
För några dagar sedan beställde jag min första hela serie-box! One Tree Hill, som jag alltid velat se från början. Jag har sett några avsnitt här och där, men det har alltid varit så konstiga tider så det har inte blivit så att man kunnat följa alla. Därför gjorde jag nu slag i saken och köpte hela säsong 1! Den kostade dessutom bara 199:- på Ginza vilket var ett bra pris.
I dag har jag redan avverkat 3 avsnitt och när J tittat klart på "Roomservice" blir det kanske ett till :)
Också mystiskt...
Satt och fördrev tiden på nätet lite och råkade komma in på den nu mördade tjejens bilddagbok....
Det är otäckt att se att hon gjort ett inlägg i den samma dag som hon faktiskt försvann. I fredags alltså. Bilden hon lagt in gör det hela ännu mer otäckt....
Det är en bild på en tecknad, hängd gubbe med en blodpöl under. Bredvid texten står det "Död för dig".......
Det känns verkligen skithemskt att läsa med tanke på att detta var gjort samma dag som hon antagligen blev mördad. Eller åtminstone den dag hon försvann. Ville hon försvinna? Det är det enda inlägget gjort denna månad så det är verkligen mkt tragiskt att dessutom möta döden samma dag som man skriver en sådan sak.
Usch:(
Det är otäckt att se att hon gjort ett inlägg i den samma dag som hon faktiskt försvann. I fredags alltså. Bilden hon lagt in gör det hela ännu mer otäckt....
Det är en bild på en tecknad, hängd gubbe med en blodpöl under. Bredvid texten står det "Död för dig".......
Det känns verkligen skithemskt att läsa med tanke på att detta var gjort samma dag som hon antagligen blev mördad. Eller åtminstone den dag hon försvann. Ville hon försvinna? Det är det enda inlägget gjort denna månad så det är verkligen mkt tragiskt att dessutom möta döden samma dag som man skriver en sådan sak.
Usch:(
Ung tjej hittad mördad....
Jag tror vi bor på en ort som är bland de minst utsatta i hela Sverige vad gäller våldsdåd. Det händer "aldrig" något här, förrän nu. I morse hittades en ung flicka mördad i ett industriområde här i lilla Mora. Det är så fruktansvärt så det finns inte ord. En ung tjej - mördad. Här i lilla Mora. Ihjälslagen och övertäckt bakom en container....
Ryktena går och man får höra en hemska saken efter den andra, och man mår bara dåligt. Man får så ont i magen. Tänk då på hennes anhöriga, hennes familj, hennes vänner......
Alla berörs av detta, och alla här känner sig drabbade. Vi är en liten ort, där nästan alla känner alla, eller har åtminstone någon anknytning till varandra.
Det är ett otäckt mord, och omständigheterna är lika otäcka. Vad som är ännu mer otäckt, är att den som begått denna kalla, grymma handling - fortfarande finns därute någonstans. Det kan vara en granne, en vän, en arbetskamarat eller en klasskamrat. Vem som helst. Det kanske till och med är någon man träffat - för så litet är Mora. Jag blir rädd, uppriven och ledsen, precis som hela Mora just nu.
Vart är världen på väg?
Jag är övertygad om att den som gjort det här kommer att åka fast. Som sagt, alla känner alla, alla känner igen alla. Det kan inte gå att dölja en sådan grym handling här.
Hur kan man vara så kall?
Ryktena går och man får höra en hemska saken efter den andra, och man mår bara dåligt. Man får så ont i magen. Tänk då på hennes anhöriga, hennes familj, hennes vänner......
Alla berörs av detta, och alla här känner sig drabbade. Vi är en liten ort, där nästan alla känner alla, eller har åtminstone någon anknytning till varandra.
Det är ett otäckt mord, och omständigheterna är lika otäcka. Vad som är ännu mer otäckt, är att den som begått denna kalla, grymma handling - fortfarande finns därute någonstans. Det kan vara en granne, en vän, en arbetskamarat eller en klasskamrat. Vem som helst. Det kanske till och med är någon man träffat - för så litet är Mora. Jag blir rädd, uppriven och ledsen, precis som hela Mora just nu.
Vart är världen på väg?
Jag är övertygad om att den som gjort det här kommer att åka fast. Som sagt, alla känner alla, alla känner igen alla. Det kan inte gå att dölja en sådan grym handling här.
Hur kan man vara så kall?
Valentine
Ha en trevlig Alla Hjärtans Kväll allihopa!
Vår älskade Sotis....
När jag var 9 år köpte vi en katt. Det var en kolsvart liten buse som fick namnet Sotis. Trots att det är nästan 20 år sedan, så minns jag det som om det vore i går.
Någon gång i slutet av år 1998 så blev tyvärr min brors allergi mot pälsdjur alldeles för stor för att vi skulle kunna behålla Sotis. Det var förstås hemskt att ens behöva tänka tanken att lämna bort en katt vi haft i 10 år. Men vem kunde ana att min bror skulle bli allergisk?
Vi hittade dock en ganska bra lösning på problemet, tyckte vi. Min farmor, som bor i samma by som vi hade precis förlorat sin katt, och vi kom överens om att Sotis skulle flytta till henne ute i sommarstugan där han kunde busa fritt.
Jag minns så väl dagen vi körde honom dit. Jag hade honom i mitt knä, och det blev stora pölar på mina byxor eftersom han svettades så av nervositet. Tassavtrycken syntes väl på mina ljusa byxor.
Sotis stannade där en dag och natt. Natten därpå hade han sönder myggfönstret och smet. Han ville hem.
Saken var bara den att han hittade inte hem. Där började vårt långa sökande efter att hitta vår Sotis igen. Vi åkte runt överallt med bilen, satte upp lappar, ringde runt. Jag ringde till och med till en "spåman" som faktiskt har en förmåga att hitta bortsprungna katter. Han menade att Sotis skulle finnas ca en mil söder om det ställe han försvunnit ifrån, men han var inlåst hos någon som inte släppte ut honom.
Veckorna gick, månaderna och åren....
Jag visst någonstans inom mig att Sotis levde. Han var en stark katt, en riktig vilde.
En dag fick jag det bekräftat....
Jag jobbade i en affär då jag fick sms:et. Det stod "Du kommer aldrig tro det, men Sotis har kommit hem...."
Det var nästan på dagen 2 år efter att han försvunnit. Tårarna rann som floder nerför mina kinder. Det var för lättnaden, för att allt det ja känt inom mig, och vetat, att han inte var död - stämde!
Jag kastade mig in i bilen och åkte hem den dagen. Det var en raggig rädd Sotis som låg under sin soffa på övervåningen.
Tidigare denna dag hade det knackat på dörren hemma hos oss. Det var två damer som stod därute och påstod sig ha vår katt i bilen. Detta var efter att många påstått sig sett "vår" katt under dessa två år. En "vanlig" svart katt, som så klart varje gång visade sig inte vara vår Sotis. Men den här gången var det det.....
Sotis var öronmärkt, och damerna hade sett den här katten som de misstänkte bodde i en vägtrumma i en by (ja just det - EN mil söder om där han försvann i från) söder om oss. När de tillslut lyckats komma nära honom såg de märkningen och ringde och fick vår gamla adress, till huset vi bodde i innan. Som tur var visste som bodde där var damerna kunde hitta oss.
Det är nu alltså ungefär 7 år sedan Sotis kom tillbaka. Något tillknöcklad och förmodligen med sviter efter att ha blivit påkörd av en bil. Det har varit en pigg och glad kämpe även efter han varit borta, och OM han var glad att få vara hemma igen.
För, ja, hur illa det än var med min brors allergi så kunde vi bara inte släppa Sotis igen.
Men idag gjorde vi det....vi släppte honom vidare för sista gången i hans 20 åriga liv. Han magrade mot slutet och blev stel i sina leder. Hos besöket hos vetrinären i dag fick vi veta att den böld han hade i munnen var cancer. Det fanns inget att göra, annat än att låta honom somna in för gott.....
Sotis liv är en solskenshistoria.
I år skulle han fylla 20 år.
Någon gång i slutet av år 1998 så blev tyvärr min brors allergi mot pälsdjur alldeles för stor för att vi skulle kunna behålla Sotis. Det var förstås hemskt att ens behöva tänka tanken att lämna bort en katt vi haft i 10 år. Men vem kunde ana att min bror skulle bli allergisk?
Vi hittade dock en ganska bra lösning på problemet, tyckte vi. Min farmor, som bor i samma by som vi hade precis förlorat sin katt, och vi kom överens om att Sotis skulle flytta till henne ute i sommarstugan där han kunde busa fritt.
Jag minns så väl dagen vi körde honom dit. Jag hade honom i mitt knä, och det blev stora pölar på mina byxor eftersom han svettades så av nervositet. Tassavtrycken syntes väl på mina ljusa byxor.
Sotis stannade där en dag och natt. Natten därpå hade han sönder myggfönstret och smet. Han ville hem.
Saken var bara den att han hittade inte hem. Där började vårt långa sökande efter att hitta vår Sotis igen. Vi åkte runt överallt med bilen, satte upp lappar, ringde runt. Jag ringde till och med till en "spåman" som faktiskt har en förmåga att hitta bortsprungna katter. Han menade att Sotis skulle finnas ca en mil söder om det ställe han försvunnit ifrån, men han var inlåst hos någon som inte släppte ut honom.
Veckorna gick, månaderna och åren....
Jag visst någonstans inom mig att Sotis levde. Han var en stark katt, en riktig vilde.
En dag fick jag det bekräftat....
Jag jobbade i en affär då jag fick sms:et. Det stod "Du kommer aldrig tro det, men Sotis har kommit hem...."
Det var nästan på dagen 2 år efter att han försvunnit. Tårarna rann som floder nerför mina kinder. Det var för lättnaden, för att allt det ja känt inom mig, och vetat, att han inte var död - stämde!
Jag kastade mig in i bilen och åkte hem den dagen. Det var en raggig rädd Sotis som låg under sin soffa på övervåningen.
Tidigare denna dag hade det knackat på dörren hemma hos oss. Det var två damer som stod därute och påstod sig ha vår katt i bilen. Detta var efter att många påstått sig sett "vår" katt under dessa två år. En "vanlig" svart katt, som så klart varje gång visade sig inte vara vår Sotis. Men den här gången var det det.....
Sotis var öronmärkt, och damerna hade sett den här katten som de misstänkte bodde i en vägtrumma i en by (ja just det - EN mil söder om där han försvann i från) söder om oss. När de tillslut lyckats komma nära honom såg de märkningen och ringde och fick vår gamla adress, till huset vi bodde i innan. Som tur var visste som bodde där var damerna kunde hitta oss.
Det är nu alltså ungefär 7 år sedan Sotis kom tillbaka. Något tillknöcklad och förmodligen med sviter efter att ha blivit påkörd av en bil. Det har varit en pigg och glad kämpe även efter han varit borta, och OM han var glad att få vara hemma igen.
För, ja, hur illa det än var med min brors allergi så kunde vi bara inte släppa Sotis igen.
Men idag gjorde vi det....vi släppte honom vidare för sista gången i hans 20 åriga liv. Han magrade mot slutet och blev stel i sina leder. Hos besöket hos vetrinären i dag fick vi veta att den böld han hade i munnen var cancer. Det fanns inget att göra, annat än att låta honom somna in för gott.....
Sotis liv är en solskenshistoria.
I år skulle han fylla 20 år.
Måndag
Måndagar är oftast rätt tråkiga dagar. Det enda bra jag kan komma på med dem är att jag brukar sluta rätt så tidigt. Runt 13-14 beroende på hur mkt jag har att göra. Sen har jag ju sovmorgon också och börjar inte förrän 9. Så jag ska inte klaga. Kort och skönt dag på det viset!
I och för sig så är det rätt bra med måndagar på så sätt att veckan har kommit i gång och man kan se fram emot ytterligare en helg :-)
Jag hade som plan att ut och köra H när jag slutade i dag, men med en fruktansvärd migrän kommer det inte på fråga. Usch, jag vet inte om det beror på snön, att det är så himla vitt ute, som gör att jag får migränen just nu. Ja, ni som dras med denna hemska åkomma vet att det inte är vanlig huvudvärk jag pratar om.....
Efter några starkare tabletter känner jag mig något bättre nu. Annars skulle jag inte ens kunna satt på datorn och än mindre skriva detta....
Nåja, ska vila lite och sen följa med familjen till min farmor som fyllde år i helgen. Vi ska dit med present och sen fika lite med en god budapest-stubbe som vi köpt med.
Tjingeling!
I och för sig så är det rätt bra med måndagar på så sätt att veckan har kommit i gång och man kan se fram emot ytterligare en helg :-)
Jag hade som plan att ut och köra H när jag slutade i dag, men med en fruktansvärd migrän kommer det inte på fråga. Usch, jag vet inte om det beror på snön, att det är så himla vitt ute, som gör att jag får migränen just nu. Ja, ni som dras med denna hemska åkomma vet att det inte är vanlig huvudvärk jag pratar om.....
Efter några starkare tabletter känner jag mig något bättre nu. Annars skulle jag inte ens kunna satt på datorn och än mindre skriva detta....
Nåja, ska vila lite och sen följa med familjen till min farmor som fyllde år i helgen. Vi ska dit med present och sen fika lite med en god budapest-stubbe som vi köpt med.
Tjingeling!
Spy-varning
I går var min käre sambo på firmafest. De var först på hockeyn och efter det skulle de ut på krogen. Redan innan lördagen ens hade börjat så visste jag ju hur det där skulle sluta. Klockan 12.00 skulle de vara hos Jocke på förfest minsann! För att sammanfatta allt så slutade krogen att sälja öl till J när klockan var en si så där 20.00.
Då kom han hem - FYLLOT!
Okej, det är inte ofta han dricker. Det är just på grund av att han inte kan dricka mer än öl utan att bli totalt skruvad. Den här kvällen hade det blivit mycket mer än öl. Frågan är väl mer vad som inte hade intagits.
När J är så här så brukar han sova på soffan. Så även i går.
Jag satt i min godan ro och spelade poker när jag bara hör hur han börjar låta där inne. OMG.....
När jag går in i vardagsrummet så ligger han och SPYR över HELA jävla vardagsrumsbordet....... fy fan.
Sen blir han förbannad för att JAG är arg! Ibland blir man matt.....
I dag har han fått sanera hela rummet, och som TUR var kom det inget i soffan. Nu ska det då iallfall vara kliniskt rent hoppas jag. Om det är nåt jag bara inte klarar av så är det just spyor! USCH!
Om det är nåt som är bra just nu så är det pokern i alla fall. Jag hoppas verkligen att detta kan vara vägen upp ur svackan. Det har gått otroligt bra denna helg, så jag tror jag ska spela någon bra söndagsturnering i kväll. Om jag orkar.
Just nu är J och min bror och hämtar Kinamat! Det ska bli gott!
I fredags gjorde jag också äääääntligen opponeringen på examensarbetet! JIPPIE! Skönt att det momentet är över nu. Dock fick jag en del saker som jag måste ändra på och det var så mycket jobbiga saker. Jag vet ju att min undersökning spretar åt tusen håll, och det beror mestadels på att jag hållt på med den i snart ett år. Men men, själva arbetet är ju klart, så resten borde gå fort. Jag vill ju ha ut min examen NU! :-)
Då kom han hem - FYLLOT!
Okej, det är inte ofta han dricker. Det är just på grund av att han inte kan dricka mer än öl utan att bli totalt skruvad. Den här kvällen hade det blivit mycket mer än öl. Frågan är väl mer vad som inte hade intagits.
När J är så här så brukar han sova på soffan. Så även i går.
Jag satt i min godan ro och spelade poker när jag bara hör hur han börjar låta där inne. OMG.....
När jag går in i vardagsrummet så ligger han och SPYR över HELA jävla vardagsrumsbordet....... fy fan.
Sen blir han förbannad för att JAG är arg! Ibland blir man matt.....
I dag har han fått sanera hela rummet, och som TUR var kom det inget i soffan. Nu ska det då iallfall vara kliniskt rent hoppas jag. Om det är nåt jag bara inte klarar av så är det just spyor! USCH!
Om det är nåt som är bra just nu så är det pokern i alla fall. Jag hoppas verkligen att detta kan vara vägen upp ur svackan. Det har gått otroligt bra denna helg, så jag tror jag ska spela någon bra söndagsturnering i kväll. Om jag orkar.
Just nu är J och min bror och hämtar Kinamat! Det ska bli gott!
I fredags gjorde jag också äääääntligen opponeringen på examensarbetet! JIPPIE! Skönt att det momentet är över nu. Dock fick jag en del saker som jag måste ändra på och det var så mycket jobbiga saker. Jag vet ju att min undersökning spretar åt tusen håll, och det beror mestadels på att jag hållt på med den i snart ett år. Men men, själva arbetet är ju klart, så resten borde gå fort. Jag vill ju ha ut min examen NU! :-)