mylifeandme

Jag är seg med att skriva här, jag vet. Det går i vågor som allt annat. Just nu är det mycket jobb och nu ska alla utvecklingssamtal klaras av innan påsk också. Det blir förstås extra mycket att göra då, men så skönt när alla är avklarade! Idag har jag jobbat till 17 och onsdagar är verkligen tröttsamma!! Vi har möte varje onsdag från 15-17 och det känns som att det är totalt onödigt de flesta gånger. Vi pratar bara om samma sak jämt... *suck*. Dessutom har vi möte på måndagar mellan 8-9 också, och då pratar vi om typ samma saker som på onsdagarna.
Men men, nu ser vi fram emot påsken och lite mer ledigt. SEN är det INTE lång tid kvar till semestern! Det är ju sköna med att påsken är så sen i år. ;-)

Nej, nu blir det käk och sedan TV resten av kvällen!

So long!

Idag var det Hilding-körning igen. Eller oj! Förlåt mig! Jag har ingen Hilding längre. Det är numer Norman Bates som står i hagen. Och det är fan inget smickrande alias. Vem fan vill vara Norman Bates liksom?
Vi ska snart börja spela in Psycho III  - the killing machine.

Detta sammanfattar alltså dagens körning. No more comments.

(Och ja, vi har haft strömavbrott i 4½ timme också. Vi satt framför teven och skulle se damstafett - trodde vi. Då lade strömmen av. Så ingen stafett, ingen matlagning, ingen värme).
För 10 minuter sedan kom strömmen tillbaka, precis efter att vi tänt alla 50 värmeljusen...

Ge mig natt någon, och hoppas att morgondagen bringar lite mer ljus.

I går var Hilding en mycket snällare figur. Framförallt hade han lärt sig något av turen vi tog i söndags. Han hade lärt sig att åker vi går över var jävligt jobbig nu med all snö. Och vad gör man då? Tja, är man en diva så bestämmer man sig helt enkelt för att man inte ska gå på åkern. Alls. Över huvud taget. Det är mycket trevligare att stå bredvid åkern och sola sig.
När vi kom till avtagsvägen upp till åkern så slår divan helt sonika i bromsen och stannar. Och där står han och menar att han minsann inte ska befatta sig med en sån där uppgift någonsin igen. Vi diskuterar i 6-7 minuter och Hilding menar bestämt genom att bara stå still, knipa med svansen och vara allmänt åsneaktig att han INTE ska gå. jag förklarar för honom att om man ger upp så där lätt så blir man minsann ingen travhäst inte! Stora, kaxiga Hilding. Det slutar med att han drar en pillar lite i snön, drar en djup suck - och går. Yes - matte segrade.
Sen skötte han sig faktiskt exemplariskt hela turen förutom lite småfjantigheter och att han ännu en gång blev hyper efter att vi gått åkern på vägen hem. Men det var mycket bättre än i söndags. MYCKET bättre.
Han måste ha tagit turen bättre också eftersom han i måndags var i stort sett stendöd medans han redan nu imorse lekte rövare i hagen igen.

Jag tänkte lägga in lite bilder också. Det har jag tänkt länge. Tyvärr har jag ett mindre organiserat datorbord vilket gör att jag för närvarande inte hittar sladden till telefonen. Nåja, ä ordnar sä!

Ha en bra dag gott folk och passa på att NJUTA i solen!

JIHA! Jag är mitt uppe i årets sportlov! Det så förbenat SKÖNT!! ♥

Den mest tiden ska vara Hilding-tid. I söndags körde vi första passet på ett tag. Det var ett MARDRÖMSPASS. Att ta sig över åkern för att komma ut i skogen var tungt, tungt, tungt för Hildingen. Men vi kom iaf ut. Jag hade planerat att ta en raka, vända och gå hem igen. Rakan var rakan from hell! Mycket snö, skoterspår, traktorspår och gud vet vad mer. Ena steget sjönk Hilding 3 dm ner ena steget höll skaren osv, och som han fick dra.
När vi vänt och var på väg hem var det som trycka på en knapp - Hilding blev hysterisk. Mest hysterisk av att det var så jobbigt så han blev svettig. Svettig+mkt päls är ingen kombo Hilding gillar särskilt väl. Låt oss säga att Hilding är en bortskämd sak. Kliar det, så ska man klia sig, annars blir man en tyrann.
Jag behöver väl inte säga att han var totalt hyper när vi skulle passera åkern för att komma hem igen? Sista biten kastade han sig igenom och när han kom ut på plan mark så gick han som en tvärböjd banan och piaffade sig heöa vägen hem. TÖNT!! För minsta lilla ljud knep han arslet och skulle kicka. Som tur var sansade han sig lite ändå.
(För knep gjorde han ju redan när vi gått två meter - av ren glädje. Jag HATAR hans knipande! Slaggjord, tack för att du finns.)
När vi kom hem, efter att slängt av grejerna, var både Hilding och jag HELT slut.
Igår fick tyrannen massage med thumpern, bara för att jag skulle totaldöda mina armar. Eller för att hans muskler skulle överleva söndagsturen.

Idag är det dags igen. Help me god.