Comeback?
Ja, det var ett tag sedan jag skrev i den här bloggen. Hade nästan glömt bort att jag hade en!
Det har hänt så mycket under de senaste månaderna och eftersom det varit sommar och semester så har det blivit lite mindre datortid än det brukar bli under de andra årstiderna.
Farmors dödsfall
Semestern har egentligen inte varit bra alls. Min farmor dog oväntat i juli och allt som följde därefter var bara jobbigt och ledsamt. Hon hade dåligt hjärta men var mycket pigg och klar för sina 86 år. Hon höll igång mer än vad jag själv gör! En tidig söndagmorgon efter att vi varit uppe och festat lite så ringde pappa och frågade om inte jag kunde skjutsa honom till farmor (som också bor i byn) för hon hade ringt och sagt att hon var så dålig. Klockan var 5 någonting när vi kom ner dit och då hade hon ont i hjärtat, armen och andra typiska symptom för en infarkt. Dock hade hon haft kärlkramp i ett par års tid och symptomen är snarlika med en infarkt så jag antar att hon kanske trodde det skulle gå över. Ambulansen kom och det kändes som att "bra, nu får hon hjälp".
Så jag och pappa åker hem igen. 1½ timme senare ringer pappa och säger att farmor inte kommer att klara sig, eftersom lungorna fylllts med vatten. Vi skyndar oss in i bilen för att åka dit, men innan vi hinner komma iväg ringer läkaren och säger att det är för sent.
Det är så overkligt liksom, min farmor har ju ALLTID varit där. Kära Fanny.
Efter ett dödsfall inom familjen med minnesstund, bouppteckning, urstädande av hus osv mår man inte särskilt bra och det var en tung sommar. Det knyter sig i magen när man städar bort en människas liv och än är allting inte "klart". Vi är iaf glada över att hon slapp lida och att hon levde i sitt hem och klarade sig helt själv hela sitt liv.
Du kommer alltid att vara med oss Fanny...
Ny häst
I samma veva fick vi också veta att Hilding förmodligen aldrig skulle bli riktigt bra i sitt högra framben som han haft problem med. Han är en för tung häst helt enkelt och klarar inte den påfrestning det innebär att tränas för trav. Han har en mindre pålagring i framkotan men den kan gå att hålla i schack och visst, vill man fortsätta träna för att han ska starta så kanske det kan gå, men frågan är till vilket pris. Han har ju fått behandlingar i det benet ända sen han var ung.
Nu går han i konvalecenshage för andra gången i sommar, då första behandlingen inte hjälpte hältan i kotan.
Då bestämde vi oss också för att ha ut Jalla på foder. Jag kan liksom inte hålla på med två gamlingar som inte "blir nåt". Nu kommer Jalla flytta till Våmhus och det verkar hur bra som helst.
Men ja, man ska satsa sig ur en kris heter det väl?
Därför bestämde vi oss för att göra ett försök till med att skaffa travhäst. Så vi gick emot alla principer och köpte en gammal 8-åring som startat över 70 gånger istället, haha. Så vi drog ner till Axevalla för en natt på hotell och med oss hem hade vi sedan vår nya häst. Han verkar vara en riktig pärla och så UNDERBART snäll. Och ni ska veta vad skönt det är med en häst som INTE hyttar med benen varje gång man ska sela. Fy bövelen vad skönt haha.
Men skämt å sido, det verkar vara en riktig prins. Störtskön att hålla på med. Hoppas nu att han får vara frisk och fräsch och att vi kan starta snart.
Det har hänt så mycket under de senaste månaderna och eftersom det varit sommar och semester så har det blivit lite mindre datortid än det brukar bli under de andra årstiderna.
Farmors dödsfall
Semestern har egentligen inte varit bra alls. Min farmor dog oväntat i juli och allt som följde därefter var bara jobbigt och ledsamt. Hon hade dåligt hjärta men var mycket pigg och klar för sina 86 år. Hon höll igång mer än vad jag själv gör! En tidig söndagmorgon efter att vi varit uppe och festat lite så ringde pappa och frågade om inte jag kunde skjutsa honom till farmor (som också bor i byn) för hon hade ringt och sagt att hon var så dålig. Klockan var 5 någonting när vi kom ner dit och då hade hon ont i hjärtat, armen och andra typiska symptom för en infarkt. Dock hade hon haft kärlkramp i ett par års tid och symptomen är snarlika med en infarkt så jag antar att hon kanske trodde det skulle gå över. Ambulansen kom och det kändes som att "bra, nu får hon hjälp".
Så jag och pappa åker hem igen. 1½ timme senare ringer pappa och säger att farmor inte kommer att klara sig, eftersom lungorna fylllts med vatten. Vi skyndar oss in i bilen för att åka dit, men innan vi hinner komma iväg ringer läkaren och säger att det är för sent.
Det är så overkligt liksom, min farmor har ju ALLTID varit där. Kära Fanny.
Efter ett dödsfall inom familjen med minnesstund, bouppteckning, urstädande av hus osv mår man inte särskilt bra och det var en tung sommar. Det knyter sig i magen när man städar bort en människas liv och än är allting inte "klart". Vi är iaf glada över att hon slapp lida och att hon levde i sitt hem och klarade sig helt själv hela sitt liv.
Du kommer alltid att vara med oss Fanny...
Ny häst
I samma veva fick vi också veta att Hilding förmodligen aldrig skulle bli riktigt bra i sitt högra framben som han haft problem med. Han är en för tung häst helt enkelt och klarar inte den påfrestning det innebär att tränas för trav. Han har en mindre pålagring i framkotan men den kan gå att hålla i schack och visst, vill man fortsätta träna för att han ska starta så kanske det kan gå, men frågan är till vilket pris. Han har ju fått behandlingar i det benet ända sen han var ung.
Nu går han i konvalecenshage för andra gången i sommar, då första behandlingen inte hjälpte hältan i kotan.
Då bestämde vi oss också för att ha ut Jalla på foder. Jag kan liksom inte hålla på med två gamlingar som inte "blir nåt". Nu kommer Jalla flytta till Våmhus och det verkar hur bra som helst.
Men ja, man ska satsa sig ur en kris heter det väl?
Därför bestämde vi oss för att göra ett försök till med att skaffa travhäst. Så vi gick emot alla principer och köpte en gammal 8-åring som startat över 70 gånger istället, haha. Så vi drog ner till Axevalla för en natt på hotell och med oss hem hade vi sedan vår nya häst. Han verkar vara en riktig pärla och så UNDERBART snäll. Och ni ska veta vad skönt det är med en häst som INTE hyttar med benen varje gång man ska sela. Fy bövelen vad skönt haha.
Men skämt å sido, det verkar vara en riktig prins. Störtskön att hålla på med. Hoppas nu att han får vara frisk och fräsch och att vi kan starta snart.
Minilov!
Åhhh, så sjukt skönt med en liten pre-semester i 6 dagar! Det behövs nu när allting går för högtryck på jobbet.
Hilding känns fin och relativit smidig om man bortser från gräsmagen han helt plötsligt bara fick över en natt... *hosthost* Vi måste börja träna lite hårdare så han blir lite slimmad! (Skulle matte också behöva, men njaaa....). Vägarna här är så SJUKT äckligt dåliga och jag överdriver faktiskt inte när jag säger att jag nästan blir tårögd av att köra på dem. Fy fan vad vi bor på fel ställe. Tack och lov börjar rakbanorna sätta sig liiiiite mer nu så man kan köra på sidan. Där är det ju ok underlag, men i mitten är det fortfarande sprickor så där man inte köra. Tragiskt.
Jallagubben har haft hovböld. Inte en, utan TVÅ! Han tappade en sko som vi lät vara eftersom han bara gick och betade. Så där måste han råkat trampa på nåt olämpligt. Dessutom hade det kilat fast sig en stor märklig rot under andra skon, så där hade han också fått en hovböld. Så stackaren har varit rejält halt. Hovis sa att de spruckit så varet runnit ut så vi avvaktar och ser hur det blir annars får vi slå på sulor, alternativt åtgärda det. Men det ser ut som att han blivit bättre. (Fast han är dock lite halt än)
Ibland undrar jag om jag inte ska lägga på ett kol och träna honom och se om han starta de sista två åren av sin karriär. Bara för att liksom. För att jag har så svårt att skilja mig från nån häst. Han är ju en rapp liten rackare dessutom. Tänk att när man äntligen har en häst med toppfina leder så ska den ha en massa andra KONSTIGA problem. Problem som man knappast löser med kortison....
Igår drog J till Skinnskatteberg och köpte ett slåtteraggregat! Jipppiiieee!!!! (Klassas man som bonde om man blir glad över en sån sak?? I så fall lovar jag att lära mig köra traktorn också!)
Vi har ringt på flera såna men alla har gått åt som smör i solsken. Men nu äntligen hann vi först! FYRATUSEN spänn för en rotorslåtter som bara varit hos en ägare. De har använt den ca 5 timmar varje sommar i 10-15 år och det kan man ju klassa som nyskick.
Det är svårt att förklara men det är en underbar känsla att slippa vara beroende av att andra ska slå av beteshagarna varje år. Nu kan man göra hur man vill NÄR man vill. Dessutom tjänar vi igen de pengarna på ett par år, med tanke på vad det kostar att anlita folk till att slå.
Vår nya älskling:
Hilding känns fin och relativit smidig om man bortser från gräsmagen han helt plötsligt bara fick över en natt... *hosthost* Vi måste börja träna lite hårdare så han blir lite slimmad! (Skulle matte också behöva, men njaaa....). Vägarna här är så SJUKT äckligt dåliga och jag överdriver faktiskt inte när jag säger att jag nästan blir tårögd av att köra på dem. Fy fan vad vi bor på fel ställe. Tack och lov börjar rakbanorna sätta sig liiiiite mer nu så man kan köra på sidan. Där är det ju ok underlag, men i mitten är det fortfarande sprickor så där man inte köra. Tragiskt.
Jallagubben har haft hovböld. Inte en, utan TVÅ! Han tappade en sko som vi lät vara eftersom han bara gick och betade. Så där måste han råkat trampa på nåt olämpligt. Dessutom hade det kilat fast sig en stor märklig rot under andra skon, så där hade han också fått en hovböld. Så stackaren har varit rejält halt. Hovis sa att de spruckit så varet runnit ut så vi avvaktar och ser hur det blir annars får vi slå på sulor, alternativt åtgärda det. Men det ser ut som att han blivit bättre. (Fast han är dock lite halt än)
Ibland undrar jag om jag inte ska lägga på ett kol och träna honom och se om han starta de sista två åren av sin karriär. Bara för att liksom. För att jag har så svårt att skilja mig från nån häst. Han är ju en rapp liten rackare dessutom. Tänk att när man äntligen har en häst med toppfina leder så ska den ha en massa andra KONSTIGA problem. Problem som man knappast löser med kortison....
Igår drog J till Skinnskatteberg och köpte ett slåtteraggregat! Jipppiiieee!!!! (Klassas man som bonde om man blir glad över en sån sak?? I så fall lovar jag att lära mig köra traktorn också!)
Vi har ringt på flera såna men alla har gått åt som smör i solsken. Men nu äntligen hann vi först! FYRATUSEN spänn för en rotorslåtter som bara varit hos en ägare. De har använt den ca 5 timmar varje sommar i 10-15 år och det kan man ju klassa som nyskick.
Det är svårt att förklara men det är en underbar känsla att slippa vara beroende av att andra ska slå av beteshagarna varje år. Nu kan man göra hur man vill NÄR man vill. Dessutom tjänar vi igen de pengarna på ett par år, med tanke på vad det kostar att anlita folk till att slå.
Vår nya älskling:
Påsklov!
Åhhh, så underbart det är att ha en vecka ledigt. Dessutom kunde det knappast ha infallit under en bättre vecka! SOL, SOL, SOL! Det är som sommar ute!
Att köra häst nu är ljuvligt. Men kör man för sent är det myggigt och det har nog aldrig hänt att vi har haft de problemen under april månad. Stora som hus är de också! Hästarna är,under kvällstid, alldeles täckta av dessa blodsugande varelser.
Hovis var här och skodde sommarskor förra veckan. Sedan dess har Hilding tappat TVÅ skor och Jalla EN. Normalt. Idag fick vi slå om båda framskorna på Hilding eftersom den andra satt på trekvart också. Suck. Tur att jag lärt J hur man slår på tappskor så han kan göra det :-) Hihi.
Att köra häst nu är ljuvligt. Men kör man för sent är det myggigt och det har nog aldrig hänt att vi har haft de problemen under april månad. Stora som hus är de också! Hästarna är,under kvällstid, alldeles täckta av dessa blodsugande varelser.
Hovis var här och skodde sommarskor förra veckan. Sedan dess har Hilding tappat TVÅ skor och Jalla EN. Normalt. Idag fick vi slå om båda framskorna på Hilding eftersom den andra satt på trekvart också. Suck. Tur att jag lärt J hur man slår på tappskor så han kan göra det :-) Hihi.
Bästaste!
Ibland är Hilding verkligen hemsk, men ibland är han också världens bästa häst. De senaste turerna har han varit så gudomlig så man nästan vill äta upp honom. Vi har bla kört lite backe nere vid sjön. De är som en raka som går längs med sjön, och uppfrån den vägen så går det tre stycken backar i varierande lutning, men de är mastiga.
Men den där söta bruningen Hilding väljer SJÄLVMANT att svänga uppåt så fort korsningarna med backarna kommer. Han VILL verkligen träna och kämpa.
Hur många hästar är det som gör så? Är man ute på tur med honom så vill han aldrig gå hem utan kommer det en avtagsväg som leder bortåt så går han alltid in på den. Han skulle kunna vara ute och träna hela dagarna om han fick välja. Undra hur länge han kommer vara så?
Guinness var likadan men annars tror jag inte jag haft någon häst som varit så. Och inte ens han var så pigg på att gå i backar. Jag menar, Hilding, han går hellre upp i den brantaste backen som leder bortåt än att han går hem.
Jösses vilken häst. HOPPAS verkligen att vi får träna på och att det inte blir några skavanker eller skador på vägen nu. Han har ju alltid haft så mycket problem men nu känns det som att han liksom blivit bättre på äldre dagar. Eller så är det bara inbillning.
Men den som lever får se!
Tömde mobilen på lite bilder, så här kommer ett Hilding-maraton!
Hilding får pedikyr (förlåt herr hovslagare):
En vintertur då det fortfarande fanns snö kvar:
Ganska vanlig syn efter ett träningspass:
Går det att laga med silvertejp är det inte trasigt!!
Man kan bli riktigt svettig när man har mycket vinterpäls:
Nu märks det att det är VÅR! Han har sin rutin när han är ca 200 meter från stallet. 1. stanna och kissa på åkern vi går över 2. stanna och äta på tallarna före stallet. OBS! Är det augusti så stannar man dock 50 meter tidigare, vid mattes och husses äppelträd!! Och gosepojken skulle aldrig få för sig att stanna och äta någon annan stans, men han vet så väl när passet är "över" och man nästan är hemma att man får bli lite bortskämd :-)
Men den där söta bruningen Hilding väljer SJÄLVMANT att svänga uppåt så fort korsningarna med backarna kommer. Han VILL verkligen träna och kämpa.
Hur många hästar är det som gör så? Är man ute på tur med honom så vill han aldrig gå hem utan kommer det en avtagsväg som leder bortåt så går han alltid in på den. Han skulle kunna vara ute och träna hela dagarna om han fick välja. Undra hur länge han kommer vara så?
Guinness var likadan men annars tror jag inte jag haft någon häst som varit så. Och inte ens han var så pigg på att gå i backar. Jag menar, Hilding, han går hellre upp i den brantaste backen som leder bortåt än att han går hem.
Jösses vilken häst. HOPPAS verkligen att vi får träna på och att det inte blir några skavanker eller skador på vägen nu. Han har ju alltid haft så mycket problem men nu känns det som att han liksom blivit bättre på äldre dagar. Eller så är det bara inbillning.
Men den som lever får se!
Tömde mobilen på lite bilder, så här kommer ett Hilding-maraton!
Hilding får pedikyr (förlåt herr hovslagare):
En vintertur då det fortfarande fanns snö kvar:
Ganska vanlig syn efter ett träningspass:
Går det att laga med silvertejp är det inte trasigt!!
Man kan bli riktigt svettig när man har mycket vinterpäls:
Nu märks det att det är VÅR! Han har sin rutin när han är ca 200 meter från stallet. 1. stanna och kissa på åkern vi går över 2. stanna och äta på tallarna före stallet. OBS! Är det augusti så stannar man dock 50 meter tidigare, vid mattes och husses äppelträd!! Och gosepojken skulle aldrig få för sig att stanna och äta någon annan stans, men han vet så väl när passet är "över" och man nästan är hemma att man får bli lite bortskämd :-)
Norman Bates
Idag var det Hilding-körning igen. Eller oj! Förlåt mig! Jag har ingen Hilding längre. Det är numer Norman Bates som står i hagen. Och det är fan inget smickrande alias. Vem fan vill vara Norman Bates liksom?
Vi ska snart börja spela in Psycho III - the killing machine.
Detta sammanfattar alltså dagens körning. No more comments.
(Och ja, vi har haft strömavbrott i 4½ timme också. Vi satt framför teven och skulle se damstafett - trodde vi. Då lade strömmen av. Så ingen stafett, ingen matlagning, ingen värme).
För 10 minuter sedan kom strömmen tillbaka, precis efter att vi tänt alla 50 värmeljusen...
Ge mig natt någon, och hoppas att morgondagen bringar lite mer ljus.
Vi ska snart börja spela in Psycho III - the killing machine.
Detta sammanfattar alltså dagens körning. No more comments.
(Och ja, vi har haft strömavbrott i 4½ timme också. Vi satt framför teven och skulle se damstafett - trodde vi. Då lade strömmen av. Så ingen stafett, ingen matlagning, ingen värme).
För 10 minuter sedan kom strömmen tillbaka, precis efter att vi tänt alla 50 värmeljusen...
Ge mig natt någon, och hoppas att morgondagen bringar lite mer ljus.
Sol, ljuva sol!
I går var Hilding en mycket snällare figur. Framförallt hade han lärt sig något av turen vi tog i söndags. Han hade lärt sig att åker vi går över var jävligt jobbig nu med all snö. Och vad gör man då? Tja, är man en diva så bestämmer man sig helt enkelt för att man inte ska gå på åkern. Alls. Över huvud taget. Det är mycket trevligare att stå bredvid åkern och sola sig.
När vi kom till avtagsvägen upp till åkern så slår divan helt sonika i bromsen och stannar. Och där står han och menar att han minsann inte ska befatta sig med en sån där uppgift någonsin igen. Vi diskuterar i 6-7 minuter och Hilding menar bestämt genom att bara stå still, knipa med svansen och vara allmänt åsneaktig att han INTE ska gå. jag förklarar för honom att om man ger upp så där lätt så blir man minsann ingen travhäst inte! Stora, kaxiga Hilding. Det slutar med att han drar en pillar lite i snön, drar en djup suck - och går. Yes - matte segrade.
Sen skötte han sig faktiskt exemplariskt hela turen förutom lite småfjantigheter och att han ännu en gång blev hyper efter att vi gått åkern på vägen hem. Men det var mycket bättre än i söndags. MYCKET bättre.
Han måste ha tagit turen bättre också eftersom han i måndags var i stort sett stendöd medans han redan nu imorse lekte rövare i hagen igen.
Jag tänkte lägga in lite bilder också. Det har jag tänkt länge. Tyvärr har jag ett mindre organiserat datorbord vilket gör att jag för närvarande inte hittar sladden till telefonen. Nåja, ä ordnar sä!
Ha en bra dag gott folk och passa på att NJUTA i solen!
När vi kom till avtagsvägen upp till åkern så slår divan helt sonika i bromsen och stannar. Och där står han och menar att han minsann inte ska befatta sig med en sån där uppgift någonsin igen. Vi diskuterar i 6-7 minuter och Hilding menar bestämt genom att bara stå still, knipa med svansen och vara allmänt åsneaktig att han INTE ska gå. jag förklarar för honom att om man ger upp så där lätt så blir man minsann ingen travhäst inte! Stora, kaxiga Hilding. Det slutar med att han drar en pillar lite i snön, drar en djup suck - och går. Yes - matte segrade.
Sen skötte han sig faktiskt exemplariskt hela turen förutom lite småfjantigheter och att han ännu en gång blev hyper efter att vi gått åkern på vägen hem. Men det var mycket bättre än i söndags. MYCKET bättre.
Han måste ha tagit turen bättre också eftersom han i måndags var i stort sett stendöd medans han redan nu imorse lekte rövare i hagen igen.
Jag tänkte lägga in lite bilder också. Det har jag tänkt länge. Tyvärr har jag ett mindre organiserat datorbord vilket gör att jag för närvarande inte hittar sladden till telefonen. Nåja, ä ordnar sä!
Ha en bra dag gott folk och passa på att NJUTA i solen!
Sportlov!
JIHA! Jag är mitt uppe i årets sportlov! Det så förbenat SKÖNT!! ♥
Den mest tiden ska vara Hilding-tid. I söndags körde vi första passet på ett tag. Det var ett MARDRÖMSPASS. Att ta sig över åkern för att komma ut i skogen var tungt, tungt, tungt för Hildingen. Men vi kom iaf ut. Jag hade planerat att ta en raka, vända och gå hem igen. Rakan var rakan from hell! Mycket snö, skoterspår, traktorspår och gud vet vad mer. Ena steget sjönk Hilding 3 dm ner ena steget höll skaren osv, och som han fick dra.
När vi vänt och var på väg hem var det som trycka på en knapp - Hilding blev hysterisk. Mest hysterisk av att det var så jobbigt så han blev svettig. Svettig+mkt päls är ingen kombo Hilding gillar särskilt väl. Låt oss säga att Hilding är en bortskämd sak. Kliar det, så ska man klia sig, annars blir man en tyrann.
Jag behöver väl inte säga att han var totalt hyper när vi skulle passera åkern för att komma hem igen? Sista biten kastade han sig igenom och när han kom ut på plan mark så gick han som en tvärböjd banan och piaffade sig heöa vägen hem. TÖNT!! För minsta lilla ljud knep han arslet och skulle kicka. Som tur var sansade han sig lite ändå.
(För knep gjorde han ju redan när vi gått två meter - av ren glädje. Jag HATAR hans knipande! Slaggjord, tack för att du finns.)
När vi kom hem, efter att slängt av grejerna, var både Hilding och jag HELT slut.
Igår fick tyrannen massage med thumpern, bara för att jag skulle totaldöda mina armar. Eller för att hans muskler skulle överleva söndagsturen.
Idag är det dags igen. Help me god.
Den mest tiden ska vara Hilding-tid. I söndags körde vi första passet på ett tag. Det var ett MARDRÖMSPASS. Att ta sig över åkern för att komma ut i skogen var tungt, tungt, tungt för Hildingen. Men vi kom iaf ut. Jag hade planerat att ta en raka, vända och gå hem igen. Rakan var rakan from hell! Mycket snö, skoterspår, traktorspår och gud vet vad mer. Ena steget sjönk Hilding 3 dm ner ena steget höll skaren osv, och som han fick dra.
När vi vänt och var på väg hem var det som trycka på en knapp - Hilding blev hysterisk. Mest hysterisk av att det var så jobbigt så han blev svettig. Svettig+mkt päls är ingen kombo Hilding gillar särskilt väl. Låt oss säga att Hilding är en bortskämd sak. Kliar det, så ska man klia sig, annars blir man en tyrann.
Jag behöver väl inte säga att han var totalt hyper när vi skulle passera åkern för att komma hem igen? Sista biten kastade han sig igenom och när han kom ut på plan mark så gick han som en tvärböjd banan och piaffade sig heöa vägen hem. TÖNT!! För minsta lilla ljud knep han arslet och skulle kicka. Som tur var sansade han sig lite ändå.
(För knep gjorde han ju redan när vi gått två meter - av ren glädje. Jag HATAR hans knipande! Slaggjord, tack för att du finns.)
När vi kom hem, efter att slängt av grejerna, var både Hilding och jag HELT slut.
Igår fick tyrannen massage med thumpern, bara för att jag skulle totaldöda mina armar. Eller för att hans muskler skulle överleva söndagsturen.
Idag är det dags igen. Help me god.
Piggelin!
I går var det sånt där underbart härligt väder igen! Körturen med Hildingen var fantastisk! Men det var en myyycket pigg Hilding!! Vi skulle mest skritta och det var ett jäkla driv i steget må jag säga. Han blev till och med svettig! Kan bero på att han stått i 5 dagar eller att han börjat äta lucern... eller att vi mötte en nordis-pingla det första vi gjorde så det blev kvastning på hög nivå. Eller så var det bara vårkänslor mitt i januari ;-)
Hilding har ont i sitt ena öra. Han har såna där vita prickar där och nu verkar det som att de börjar besvära honom. Han är väldigt vrång när man ska sätta på grimman så vi har lånat Grällis grimma som är några storlekar större. Och det stör verkligen Hilding för han har aldrig varit dum att tränsa eller nåt sånt förr. Han är inte dum nu heller, men han drar åt sig huvudet och rycker när man ska trä över högra örat. Jag håller på och behandlar örat lite men det verkar inte bli bättre, så vi får se om vi hittar på nån lösning. Vita prickarna ska ju inte göra ont enligt veterinären men dessa har då börjat göra det... Lindblom har tydligen nån salva han säger ska hjälpa mot dessa prickar så vi ska nog testa den om det finns nån burk kvar.
Nej, nu blir det lite wok-lunch och sen en körtur i det fina vädret! (Nyss snöade det de största snöflingor jag någonsin sett! Men nu är solen framme som utlovat!)
Hilding har ont i sitt ena öra. Han har såna där vita prickar där och nu verkar det som att de börjar besvära honom. Han är väldigt vrång när man ska sätta på grimman så vi har lånat Grällis grimma som är några storlekar större. Och det stör verkligen Hilding för han har aldrig varit dum att tränsa eller nåt sånt förr. Han är inte dum nu heller, men han drar åt sig huvudet och rycker när man ska trä över högra örat. Jag håller på och behandlar örat lite men det verkar inte bli bättre, så vi får se om vi hittar på nån lösning. Vita prickarna ska ju inte göra ont enligt veterinären men dessa har då börjat göra det... Lindblom har tydligen nån salva han säger ska hjälpa mot dessa prickar så vi ska nog testa den om det finns nån burk kvar.
Nej, nu blir det lite wok-lunch och sen en körtur i det fina vädret! (Nyss snöade det de största snöflingor jag någonsin sett! Men nu är solen framme som utlovat!)
Veterinärbesöket
Besöket hos vetten i tisdags gick bra! Resan var väl si så där eftersom det var snorhalt. Vi fick åka extremt sakta och i en backe släppte det helt åt oss, som tur var gick det bra. Vi såg en hel del idioter som gasade som om det var mitt i sommaren, livsfarligt! Det är ingen höjdare att åka med häst i sånt väglag. Dessutom var det K A L L T! Tror det var kring - 16.
Hilding tyckte det var skitskoj att få åka iväg. (Har man en häst som stått för länge då? haha) Nervös var han som vanligt, men det var inte förrän jag började sätta på transportskydden som han visade det genom att lassa några fina högar i stallet. Och då stod transporten mitt utanför dörren helt öppen, haha. Men när skydden åkte på fattade han att det var HAN som skulle ut och åka. :-) Men det var snälla Hilding och nemas problemas.
Väl hos veterinären pyltade vi av alla kläder från grabben och sen fick vi snällt vänta....
Och vänta.....
Och vänta så länge så att vi började tugga på allt som fanns i närheten. Det är TRÅKIGT att vänta!
Det var många hästar men det var inget som bekom Mr H. Han var lugnare än vanligt, undra om det var för att vi hade tussarna i hela besöket? Hmmm..... Vi brukar bara ha tussar just under transporten annars.
Böjprovet gick bra till slut, men som vanligt fick matte lyfta Hildingens bakben. det får INTE N göra!! Konstigt hur de fungerar egentligen... för så fort benet är lyft så är det liksom inga problem. Fast jag förstår ju om N är rädd om livet :-).
Det var 0.5 i reaktion på tre kotor men det var liksom så lite så det inte var behandlingsbart. Men knäna fanns det inget på! DET var skönt ändå. Det var ju särskilt höger framknä som oroade mig eftersom det spökat en del. Så vi kunde träna på 6-8 veckor eller så och sen kolla upp igen om vi ville se vad som händer med kotorna. Vilket håll det går åt s.a.s. Så jag tror att jag kommer använda lite mer BoT nu när det är vinter och de står mer stilla i hagen. Jag kommer nog linda efter körturerna.
Sedan raspade vi tänder och det gick så klart jättebra eftersom Hilding var halvdöd då.
Hildinglooken:
Promenerar för att vakna till liv igen
Trött Hilding färdiglastad inför hemfärd
När vi kom hem var Hilding mallig över att få vara hemma igen. Han vill INTE ha nåt äpple, han vill bara ut i sin hage och kissa i höet och sen gå in och vila i sitt stall. Home sweet home!
Hilding tyckte det var skitskoj att få åka iväg. (Har man en häst som stått för länge då? haha) Nervös var han som vanligt, men det var inte förrän jag började sätta på transportskydden som han visade det genom att lassa några fina högar i stallet. Och då stod transporten mitt utanför dörren helt öppen, haha. Men när skydden åkte på fattade han att det var HAN som skulle ut och åka. :-) Men det var snälla Hilding och nemas problemas.
Väl hos veterinären pyltade vi av alla kläder från grabben och sen fick vi snällt vänta....
Och vänta.....
Och vänta så länge så att vi började tugga på allt som fanns i närheten. Det är TRÅKIGT att vänta!
Det var många hästar men det var inget som bekom Mr H. Han var lugnare än vanligt, undra om det var för att vi hade tussarna i hela besöket? Hmmm..... Vi brukar bara ha tussar just under transporten annars.
Böjprovet gick bra till slut, men som vanligt fick matte lyfta Hildingens bakben. det får INTE N göra!! Konstigt hur de fungerar egentligen... för så fort benet är lyft så är det liksom inga problem. Fast jag förstår ju om N är rädd om livet :-).
Det var 0.5 i reaktion på tre kotor men det var liksom så lite så det inte var behandlingsbart. Men knäna fanns det inget på! DET var skönt ändå. Det var ju särskilt höger framknä som oroade mig eftersom det spökat en del. Så vi kunde träna på 6-8 veckor eller så och sen kolla upp igen om vi ville se vad som händer med kotorna. Vilket håll det går åt s.a.s. Så jag tror att jag kommer använda lite mer BoT nu när det är vinter och de står mer stilla i hagen. Jag kommer nog linda efter körturerna.
Sedan raspade vi tänder och det gick så klart jättebra eftersom Hilding var halvdöd då.
Hildinglooken:
Promenerar för att vakna till liv igen
Trött Hilding färdiglastad inför hemfärd
När vi kom hem var Hilding mallig över att få vara hemma igen. Han vill INTE ha nåt äpple, han vill bara ut i sin hage och kissa i höet och sen gå in och vila i sitt stall. Home sweet home!
Whhyyy
Vad fan skulle jag glömma plocka fram snösulor sist hovis var här för??
Det är ju liksom MUY importante!
Nu går hästarna där ute och får klumpar och man bara svär åt skiten. Jag glömde lägga fram snösulor och sen intalade jag mig att hästarna säkert skulle klara sig utan snösulor till nästa skoning, eftersom det säääkert skulle bli snöfritt ett tag till. Jojo. Starkt jobbat. Nu får jag svära några veckor till.
Hilding var ett monster i går. Han är riktigt skum ibland alltså och han gjorde exakt samma sak förra vintern. Han vägrar ju gå in i stallet när han har klumpar under fötterna, för han vet ju att han halkar. Så igår satte han in en hov, "halkade" med den och flyttade bestämt sig utåt igen. J ska då vara snäll och slå ur klumparna så att hästkraken kan gå in utan att riskera att bryta benen. Då tar monstret sats och flyttar allt han har åt sidan för att trycka upp J mot väggen så han inte ska få ta upp frambenet. WHAT liksom???? Här ska man vara SNÄLL och HJÄLPA honom och så blir han Hilding-tyrann med en gång. Bakbenen gick bra men vid nästa framhov surnade åskmolnet på igen. Då skulle J säga ifrån och daskade till honom på arslet. Det skulle han ju inte ha gjort. Det är som att trycka på en knapp ungefär. Fjong, rätt ut med bakbenet som värsta bitchen. Ibland är hästen billig alltså. VARFÖR gör han SÅ????? När han måste fatta att vi ska hjälpa honom. Han var på exakt samma sätt förra vintern när vi skulle slå ur hovarna i hagen så att han skulle slippa gå med klumpar. Då skulle han också trycka upp den som skulle lyfta. Han tar världens sats och tränger ut en ur hagen. DET är mysko beteende.
Men annars kan man stå på knä och linda benen, krypa under hästen och spola ben etc, men det där - det HATAR han. Jag fattar noll alltså.
Tilläggas bör kanske att den där mannen är man inte sur på länge. Sekunden efter drunknar man i hans ögon och allt är förlåtet. Han är verkligen världens diva-bitch men shit vad vi älskar honom.
Jalla och Hilding älskar att stå och "dra boll" med varandra, så här kan de stå i en halvtimme minst:
Det är ju liksom MUY importante!
Nu går hästarna där ute och får klumpar och man bara svär åt skiten. Jag glömde lägga fram snösulor och sen intalade jag mig att hästarna säkert skulle klara sig utan snösulor till nästa skoning, eftersom det säääkert skulle bli snöfritt ett tag till. Jojo. Starkt jobbat. Nu får jag svära några veckor till.
Hilding var ett monster i går. Han är riktigt skum ibland alltså och han gjorde exakt samma sak förra vintern. Han vägrar ju gå in i stallet när han har klumpar under fötterna, för han vet ju att han halkar. Så igår satte han in en hov, "halkade" med den och flyttade bestämt sig utåt igen. J ska då vara snäll och slå ur klumparna så att hästkraken kan gå in utan att riskera att bryta benen. Då tar monstret sats och flyttar allt han har åt sidan för att trycka upp J mot väggen så han inte ska få ta upp frambenet. WHAT liksom???? Här ska man vara SNÄLL och HJÄLPA honom och så blir han Hilding-tyrann med en gång. Bakbenen gick bra men vid nästa framhov surnade åskmolnet på igen. Då skulle J säga ifrån och daskade till honom på arslet. Det skulle han ju inte ha gjort. Det är som att trycka på en knapp ungefär. Fjong, rätt ut med bakbenet som värsta bitchen. Ibland är hästen billig alltså. VARFÖR gör han SÅ????? När han måste fatta att vi ska hjälpa honom. Han var på exakt samma sätt förra vintern när vi skulle slå ur hovarna i hagen så att han skulle slippa gå med klumpar. Då skulle han också trycka upp den som skulle lyfta. Han tar världens sats och tränger ut en ur hagen. DET är mysko beteende.
Men annars kan man stå på knä och linda benen, krypa under hästen och spola ben etc, men det där - det HATAR han. Jag fattar noll alltså.
Tilläggas bör kanske att den där mannen är man inte sur på länge. Sekunden efter drunknar man i hans ögon och allt är förlåtet. Han är verkligen världens diva-bitch men shit vad vi älskar honom.
Jalla och Hilding älskar att stå och "dra boll" med varandra, så här kan de stå i en halvtimme minst:
Long time!
Lugnet före stormen. Endast fyra härliga semesterdagar kvar innan den hektiska hösten börjar. Allt det där man "skulle göra" under semester, vad hände med det? Snacka om att man får bråda dagar nu om man ska hinna ta igen den långa semesterns ogjorda plikter. Men jaja, man kan ju trösta sig med att semestern är till för att ladda krafterna på!
Vi har varit duktiga och tränat både Hilding och Jalla kontinuerligt nu på slutet. Men herregud, Jallan har ju bättre kondis än Hilding trots att Jalla är i princip obrukad de senaste åren!! Men det kan ju bero på att han är så liten och nätt medan Hilding är stor och kantig. Om båda tränas för start nu så tror jag faktiskt att Jallan når dit tidigare än H eftersom jag tror H måste underhållas mycket mer på vägen. Jalla är det liksom bara att "köra på" med och jag TROR inte han kommer få så många skavanker på vägen. Han är ju bara ledbehandlad en gång i sitt liv tror jag.
Hilding däremot har fått en betydligt högre dos at behandlingar. Dessutom spökar ju hans högra framknä. Men vi tränar på nu och ser var vi hamnar. Vi tar det ruggigt lugnt.
Vi har varit duktiga och tränat både Hilding och Jalla kontinuerligt nu på slutet. Men herregud, Jallan har ju bättre kondis än Hilding trots att Jalla är i princip obrukad de senaste åren!! Men det kan ju bero på att han är så liten och nätt medan Hilding är stor och kantig. Om båda tränas för start nu så tror jag faktiskt att Jallan når dit tidigare än H eftersom jag tror H måste underhållas mycket mer på vägen. Jalla är det liksom bara att "köra på" med och jag TROR inte han kommer få så många skavanker på vägen. Han är ju bara ledbehandlad en gång i sitt liv tror jag.
Hilding däremot har fått en betydligt högre dos at behandlingar. Dessutom spökar ju hans högra framknä. Men vi tränar på nu och ser var vi hamnar. Vi tar det ruggigt lugnt.
Fredag
Efter denna helg är det 3 veckor kvar av semestern. Vart blev den av?? Herregud, jag som haft så lång semester! I fem veckor har jag alltså gjort INGENTING. Typ. Eller ja, lite kanske, men inte mycket.
Nu har vi nyss kört en tur med Hilding. Det gick att köra DAGTID idag!! Det var lite kyligt i luften och vi hade nog endast 3-5 bromsar som förföljde oss i dag. Så det gick an för Hildinggubben. Han skötte sig toppenfint. Till och med när cykelhjulet på J:s cykel small!! J sa att däcket höll på att separera så jag frågade om han trodde att vi skulle klara oss hem. "Jaaaaa då" svarar J. 30 sekunder efter det small det. Hahaha. Så han fick cykla på fälgen hem.
Jag blir inte klok på allt detta med HÖ varje år. VARJE ÅR är det samma problem. Man ska få in skiten och sen ska den betalas. Och inte nog med det så måste man analysera den också för att man ska veta vad man ger sina djur. Och som vanligt blir värdena kassa. Nu har jag analyserat det DYRASTE höet vi köpte. Det kostar 2.50 kilot och är visserligen kanongrönt och fint men värden är som vanligt här i Mora - dåliga. Jag är nöjd med energivärdet dock och det är väl det viktigaste när man har hästar som ska träna. Proteinvärdet var lågt som vanligt.
Jag skulle ju även köpa hö av en ny bonde här men deras hö blev dåligt så de kunde inte sälja det. Vi kom överens om att jag skulle köpa av andra skörden men det blir nog så illa att det blir hösilage av det eftersom det blir fuktigare och fuktigare dagar.
PROBLEEEEEM!!! Så det slutar väl med att jag måste bunkar upp med det dyra höet ändå nu eftersom det är ett LIIIIITE osäkert kort om det går att få hö så sent som i mitten av augusti.
Vilka problem va??
Nåväl, nu ska jag göra lite mer nytta!
Nu har vi nyss kört en tur med Hilding. Det gick att köra DAGTID idag!! Det var lite kyligt i luften och vi hade nog endast 3-5 bromsar som förföljde oss i dag. Så det gick an för Hildinggubben. Han skötte sig toppenfint. Till och med när cykelhjulet på J:s cykel small!! J sa att däcket höll på att separera så jag frågade om han trodde att vi skulle klara oss hem. "Jaaaaa då" svarar J. 30 sekunder efter det small det. Hahaha. Så han fick cykla på fälgen hem.
Jag blir inte klok på allt detta med HÖ varje år. VARJE ÅR är det samma problem. Man ska få in skiten och sen ska den betalas. Och inte nog med det så måste man analysera den också för att man ska veta vad man ger sina djur. Och som vanligt blir värdena kassa. Nu har jag analyserat det DYRASTE höet vi köpte. Det kostar 2.50 kilot och är visserligen kanongrönt och fint men värden är som vanligt här i Mora - dåliga. Jag är nöjd med energivärdet dock och det är väl det viktigaste när man har hästar som ska träna. Proteinvärdet var lågt som vanligt.
Jag skulle ju även köpa hö av en ny bonde här men deras hö blev dåligt så de kunde inte sälja det. Vi kom överens om att jag skulle köpa av andra skörden men det blir nog så illa att det blir hösilage av det eftersom det blir fuktigare och fuktigare dagar.
PROBLEEEEEM!!! Så det slutar väl med att jag måste bunkar upp med det dyra höet ändå nu eftersom det är ett LIIIIITE osäkert kort om det går att få hö så sent som i mitten av augusti.
Vilka problem va??
Nåväl, nu ska jag göra lite mer nytta!
Tidig tur!
Imorse ringde klockan 4:45. Jag har insett att enda tiden på dygnet som det går att köra Hilding är tidigt på morgonen. Så vid 5:45 var vi iväg! Det blev dock bara en halvtimmes tur eftersom det ändå var fullt med mygg och broms. Vi skulle alltså ha varit upp ännu tidigare!! *gäsp* Det gick dock liiiite bättre än vanligt så det var nog ändå bättre tid på dygnet än dag/kväll.
Allt med sommaren är inte bra tyvärr.......
När Hilding kom hem blev han utklädd i både flugtäcke och flugmössa, hoppas att det hjälper mot de värsta utslagen.
Allt med sommaren är inte bra tyvärr.......
När Hilding kom hem blev han utklädd i både flugtäcke och flugmössa, hoppas att det hjälper mot de värsta utslagen.
Premiärtur efter vilan!
Idag är det söndag - och det är varmt!
Nu har vi preciiis avverkat premiärturen med Hilding efter den långa vila han haft efter knä-/kotbehandling. det blev ju i två vändor så sammanlagt har han nu stått två månader. Det blev ju en vecka längre pga att jag själv blev så dålig i mina ögon.
Hilding var prinsen själv! Men jag hade medvetet låtit honom tjocka på sig lite så han orkade väl inte vara annat än snäll haha. Trots att det var si så där 15 stora hästbromsar runt oss så skötte han sig exemplariskt. Hilding har ju alltid var så extremt känslig för allting. Likaså igår så gick han på bete hela dagen bland alla bromsar, och var cool-lugn! Det är samma där, han har aldrig kunnat gå en hel dag på bete eftersom han till slut blir så trött på bromsen så han bara springer runt som en tok. Vad har hänt? Han kanske börjar växa upp. Men det kommer säkert något bakslag. De riiiktigt ettriga gråbromsarna har ju inte kommit än, och DE är för jävliga!
Så en snäll Hilding som trots bara skritt i en halvtimme blev TRÖTT!
Mina ögon gjorde ont av all sol men nu ska jag blunda i en kvart så att de får ta igen sig.
Det har varit en ansträngande helg med en MASSA rättning och än är det inte slut. Har räknat det till 35 arbeten + allt som förhoppningsvis ska dimpa ned i inkorgen ikväll.
Igår vann pappsen 10 laxar på en Harry Boy han köpt! Snacka om röta! Han fick två 6:or och en massa 5:or. Synd att han inte fick en sjua också då, de gav nämligen 1.4 millar. Men Grattis pappa! Så ikväll är det han som bjuder på god mat! Yeiii!
Ha en trevlig kväll kära vänner!
Nu har vi preciiis avverkat premiärturen med Hilding efter den långa vila han haft efter knä-/kotbehandling. det blev ju i två vändor så sammanlagt har han nu stått två månader. Det blev ju en vecka längre pga att jag själv blev så dålig i mina ögon.
Hilding var prinsen själv! Men jag hade medvetet låtit honom tjocka på sig lite så han orkade väl inte vara annat än snäll haha. Trots att det var si så där 15 stora hästbromsar runt oss så skötte han sig exemplariskt. Hilding har ju alltid var så extremt känslig för allting. Likaså igår så gick han på bete hela dagen bland alla bromsar, och var cool-lugn! Det är samma där, han har aldrig kunnat gå en hel dag på bete eftersom han till slut blir så trött på bromsen så han bara springer runt som en tok. Vad har hänt? Han kanske börjar växa upp. Men det kommer säkert något bakslag. De riiiktigt ettriga gråbromsarna har ju inte kommit än, och DE är för jävliga!
Så en snäll Hilding som trots bara skritt i en halvtimme blev TRÖTT!
Mina ögon gjorde ont av all sol men nu ska jag blunda i en kvart så att de får ta igen sig.
Det har varit en ansträngande helg med en MASSA rättning och än är det inte slut. Har räknat det till 35 arbeten + allt som förhoppningsvis ska dimpa ned i inkorgen ikväll.
Igår vann pappsen 10 laxar på en Harry Boy han köpt! Snacka om röta! Han fick två 6:or och en massa 5:or. Synd att han inte fick en sjua också då, de gav nämligen 1.4 millar. Men Grattis pappa! Så ikväll är det han som bjuder på god mat! Yeiii!
Ha en trevlig kväll kära vänner!
Hildings återbesök
I dag var vi på återbesök hos veterinären. Hildings kota var 100%-ig men knäet var endast 70%-igt läkt. Så det belv ytterligare en behandling med kortison och tuppkam och sedan två veckors hage innan vi kan sätta igång långsamt igen.
FAN!
Jag vill ju köra! Nu kommer hela sommaren att gå åt utan att det blir någon start igen. Jag blir så less. Nåja, huvudsaken är att Hilding blir bra och att han inte lider av någon permanent skada i sitt knä. Han är ju ändå behandlad där några gånger. Snälla bli bra!
Fan vad tröstlöst med 6 veckors vila inför bästa tiden.... *snyft*
FAN!
Jag vill ju köra! Nu kommer hela sommaren att gå åt utan att det blir någon start igen. Jag blir så less. Nåja, huvudsaken är att Hilding blir bra och att han inte lider av någon permanent skada i sitt knä. Han är ju ändå behandlad där några gånger. Snälla bli bra!
Fan vad tröstlöst med 6 veckors vila inför bästa tiden.... *snyft*
Hejsan svejsan!
Ja, jag vet, jag är verkligen skitdålig på att uppdatera bloggen. Inte hinner jag nu heller.
Dags att bege sig till familjen "next door", brorsan ska bjuda på Oxfilé med hasselbackspotatis och pepparsås. YUMMIE!!!
Idag öppnar vi så Hilding får gå stor hage igen. Han far runt som en BLÅDÅRE på sin plätt! Två skor avtrampade och såret på bakbenet verkar svårläkt (tro fan så som den där misshandlar sig själv och sina sår). Benet är inte lika svullet längre iaf så det är skönt. Håll alla tummar för att olyckskorpen pallar att gå i stor hage utan att skada sig själv ännu mer nu.... *gulp*
Dags att bege sig till familjen "next door", brorsan ska bjuda på Oxfilé med hasselbackspotatis och pepparsås. YUMMIE!!!
Idag öppnar vi så Hilding får gå stor hage igen. Han far runt som en BLÅDÅRE på sin plätt! Två skor avtrampade och såret på bakbenet verkar svårläkt (tro fan så som den där misshandlar sig själv och sina sår). Benet är inte lika svullet längre iaf så det är skönt. Håll alla tummar för att olyckskorpen pallar att gå i stor hage utan att skada sig själv ännu mer nu.... *gulp*
Hildings veterinärbesök
I torsdags var det dags för ett veterinärbesök med Hilding.
Han skötte sig fin fint men var så klart lite flamsig som han brukar. Han gillar ju verkligen inte när vetten ska göra böjprov så även idag fick käre matte lyfta på bakbenen för att snällt lämna över dem till vetten. Knäpp-Hilding. Så när N stod och böjde honom bak så bitch-slappade Hilding honom med svansen rätt i ansiktet några gånger. Höhö.
Därefter blev Hilding kallad: skurk (med all rätt).
Det som var positivt var att Hilding inte visade någon reaktion alls bak. Tidigare så har han ju alltid varit lite stel och knotig där efter böjning (även innan), men inte idag. Tyvärr fanns det hälta höger fram. Både i kotan och i knäet. Kotan var nog värst för när N böjde den så var Hilding inte glad.
Det blev kortisonbehandling och ordinerad vila i sjukhage 3 veckor, sedan återbesök. OM Hilding är skötsam kan han gå i vanlig hage men man kan inte riktigt lita på honom så han får nog gå i sjukhage en vecka iaf, så utökar vi den successivt. Köra kunde jag göra om det var plant och om jag bara skrittade, fast det var lite "mjaaa" över det också.
Efter 3½ dagar i sjukhage är iaf Hilding snäll och foglig. Men det är väl lugnet före stormen. Och ÄN värre lär det ju bli när det ska sättas igång igen och han inte får springa så fort som han vill...
Vi kollade tänderna också. Han blev ju beh. av en "hästtandläkare" i somras och jag tyckte ju inte han blev bättre i munnen. Sedan började hästtandläkarens felbehandlingar spridas som hagelskurar under sista april....
Det finns otaliga exempel på hästar som är förstörda för livet pga att han tar ned för mkt i munnen på hästarna. N bekräftade detta och även på deras klinik har det kommit in många hästar som inte kunnat äta efter hans behandlingar. Vilket inte våra heller kunde.
N kollade Hildings mun och konstaterade att så som han såg ut idag, skulle han sett ut om han hade fått raspningen samma dag (!!!!!!!). Och då är det nästan ETT ÅR SEN han blev raspad!! Fy fan att jag har varit med och bidragit till att plåga mina hästar på det viset. Jag mår så jävla illa.
Jag har haft kontakt med många som blivit utsatta för honom och de har bett mig att skriva hur det gick till hos oss eftersom han nu har flera anmälningar på sig. Så det tänker jag definitivt göra. Han ska fan inte få lägga sin hand i en hästmun igen när den där härvan är utredd.
Stackars, stackars hästar.
TUR att Hilding klarat sig igenom detta. Anledningen till att han blivit mer svårstyrd är iaf att kvacksalvaren tagit ned nästan hela hörntänderna och därmed - när man drar i tömmarna - så kan bettet glida över den tanden som normalt stoppar upp bettet. Det kan också vara därför som Hilding varit extra jobbig med baken när jag hållit i honom kan jag tro....
...
Han skötte sig fin fint men var så klart lite flamsig som han brukar. Han gillar ju verkligen inte när vetten ska göra böjprov så även idag fick käre matte lyfta på bakbenen för att snällt lämna över dem till vetten. Knäpp-Hilding. Så när N stod och böjde honom bak så bitch-slappade Hilding honom med svansen rätt i ansiktet några gånger. Höhö.
Därefter blev Hilding kallad: skurk (med all rätt).
Det som var positivt var att Hilding inte visade någon reaktion alls bak. Tidigare så har han ju alltid varit lite stel och knotig där efter böjning (även innan), men inte idag. Tyvärr fanns det hälta höger fram. Både i kotan och i knäet. Kotan var nog värst för när N böjde den så var Hilding inte glad.
Det blev kortisonbehandling och ordinerad vila i sjukhage 3 veckor, sedan återbesök. OM Hilding är skötsam kan han gå i vanlig hage men man kan inte riktigt lita på honom så han får nog gå i sjukhage en vecka iaf, så utökar vi den successivt. Köra kunde jag göra om det var plant och om jag bara skrittade, fast det var lite "mjaaa" över det också.
Efter 3½ dagar i sjukhage är iaf Hilding snäll och foglig. Men det är väl lugnet före stormen. Och ÄN värre lär det ju bli när det ska sättas igång igen och han inte får springa så fort som han vill...
Vi kollade tänderna också. Han blev ju beh. av en "hästtandläkare" i somras och jag tyckte ju inte han blev bättre i munnen. Sedan började hästtandläkarens felbehandlingar spridas som hagelskurar under sista april....
Det finns otaliga exempel på hästar som är förstörda för livet pga att han tar ned för mkt i munnen på hästarna. N bekräftade detta och även på deras klinik har det kommit in många hästar som inte kunnat äta efter hans behandlingar. Vilket inte våra heller kunde.
N kollade Hildings mun och konstaterade att så som han såg ut idag, skulle han sett ut om han hade fått raspningen samma dag (!!!!!!!). Och då är det nästan ETT ÅR SEN han blev raspad!! Fy fan att jag har varit med och bidragit till att plåga mina hästar på det viset. Jag mår så jävla illa.
Jag har haft kontakt med många som blivit utsatta för honom och de har bett mig att skriva hur det gick till hos oss eftersom han nu har flera anmälningar på sig. Så det tänker jag definitivt göra. Han ska fan inte få lägga sin hand i en hästmun igen när den där härvan är utredd.
Stackars, stackars hästar.
TUR att Hilding klarat sig igenom detta. Anledningen till att han blivit mer svårstyrd är iaf att kvacksalvaren tagit ned nästan hela hörntänderna och därmed - när man drar i tömmarna - så kan bettet glida över den tanden som normalt stoppar upp bettet. Det kan också vara därför som Hilding varit extra jobbig med baken när jag hållit i honom kan jag tro....
...
Vilken dag!
I dag fick jag ett minst sagt oväntat telefonsamtal. Det var Anki, Hildings ägare och uppfödare, som ringde.
Hon har alltid sagt att jag ska få Hilding när hans tävlingskarriär är över. Men nu hade hon och hennes S pratat om det ända sedan de var här och hälsade på senast, i princip. (Jag leasar honom nu).
Så nu ville hon berätta att hon hade pratat med STC och att det skulle komma papper hem till mig om att leasingkontraktet upphör. Hon ville ge honom till mig nu istället! Med tanke på allt jag lagt ned i både tid och pengar och att han har det så bra. Självklart också med villkor på att han fick stanna här livet ut. Och det SKA han göra! Han kommer inte i någon annans ägo! Det är ju vår bäbis!
Så nu är han MIN! Min alldeles egna Hilding! Eller, VÅR - J älskar ju honom lika mycket som jag gör så klart ;-)
Hon är för underbar Anki! Helt otrolig! Tänk vilket öde det var att allt egentligen blev som det blev från början... Det var helt klart en slump både att vi kom i kontakt med varandra och att Hilding hamnade här till slut.
De är underbara människor hon och hennes S, och allting har verkligen varit helt okomplicerat med dem ända från början, trots allt strul med Hilding.
Jag och J firade 10 år förra måndagen, och KUNDE vi ha fått en bättre 10-årspresent???? Dessutom är det J:s födelsedag imorgon! ;-)
TACK TACK TACK TACK!
Hilding kommer att bli vårdad som den pärla han är TROTS att han är en dumburk ibland!
Hon har alltid sagt att jag ska få Hilding när hans tävlingskarriär är över. Men nu hade hon och hennes S pratat om det ända sedan de var här och hälsade på senast, i princip. (Jag leasar honom nu).
Så nu ville hon berätta att hon hade pratat med STC och att det skulle komma papper hem till mig om att leasingkontraktet upphör. Hon ville ge honom till mig nu istället! Med tanke på allt jag lagt ned i både tid och pengar och att han har det så bra. Självklart också med villkor på att han fick stanna här livet ut. Och det SKA han göra! Han kommer inte i någon annans ägo! Det är ju vår bäbis!
Så nu är han MIN! Min alldeles egna Hilding! Eller, VÅR - J älskar ju honom lika mycket som jag gör så klart ;-)
Hon är för underbar Anki! Helt otrolig! Tänk vilket öde det var att allt egentligen blev som det blev från början... Det var helt klart en slump både att vi kom i kontakt med varandra och att Hilding hamnade här till slut.
De är underbara människor hon och hennes S, och allting har verkligen varit helt okomplicerat med dem ända från början, trots allt strul med Hilding.
Jag och J firade 10 år förra måndagen, och KUNDE vi ha fått en bättre 10-årspresent???? Dessutom är det J:s födelsedag imorgon! ;-)
TACK TACK TACK TACK!
Hilding kommer att bli vårdad som den pärla han är TROTS att han är en dumburk ibland!
Äntligen!
Ja äntligen har kylan lagt sig! Det är helt underbart att kunna "leva" igen! Det är svårt att beskriva hur "låst" man varit den senaste månaden (eller ja, nästan två månader). Idag var det -4 grader och helt underbart!! Alla hästar blev av med täcket imorse och de blev supernöjda vill jag lova.
Det var vackert som en tavla ute både igår och imorse, helt magiskt. På alla träd var det tjock tjock frost. Det var vitt överallt! Underbart! Jag skulle ha tagit kort tänkte jag, men som med mycket annat i min värld så stannade det vid tanken... *host host*
Och idag var det äntligen (hm) dags att ta tjuren vid hornen och ut och köra! Hilding var ett monster i stallet som vanligt men han var verkligen en klippa att köra idag. Vi skrittade bara men det var full rulle i skogen. Det var skotrar, fyrhjulingar, kälkar, människor, hundar mm. Om det är nåt som är skönt med Hilding så är det att han relativt skoter-säker. Han går på och skiter fullständigt i det han möter. Ok, om det är något konstig. Som idag när det var två killar med kälke efter skotern. Men de stannade och tog av sig hjälmarna så det var inte så farligt. Är det någon skoter som gasar på extra mycket i närheten kan Hilding bli lite "taggad" mer. Som att han också vill gasa haha. Men nej, jag är aldrig orolig när jag möter skotrar när jag kör Hilding iaf.
Vi träffade också på J och E i skogen som var ute och gick med sin lilla valp. De skulle kalla in den när vi kom, men se det ville den inte, så den sprang före Hilding en bit och ville inte låta sig fångas. Sen var den bakom Hilding och for en vända. Tur att han är van sånt och inte bryr sig. Han ville ju mer hälsa på hunden. Men hunden var nog lite busig där samtidigt som den var lite rädd för Hilding. Den sprang en bit och stannade, så när Hilding kom nära sprang den en bit igen och stannade haha.
Nej, lilla plutt-Hildingen, idag var du en dyrgrip må jag säga. Till och med strechingen (vilken vi inte kört på ett tag) gick helt smärtfritt! Han brukar ju trilskas och jävlas men idag tyckte han nog det var superskönt. Men man märker stelheten då han inte kan strecha ut bakåt.
Man vet aaaaldrig vad det blir för inlägg när man ska prata om Hilding och körturer...Det ÄR verkligen Dr Jekyll och Mr Hyde i ett!
Men idag var det:
Mammas pussgurka!!
Det var vackert som en tavla ute både igår och imorse, helt magiskt. På alla träd var det tjock tjock frost. Det var vitt överallt! Underbart! Jag skulle ha tagit kort tänkte jag, men som med mycket annat i min värld så stannade det vid tanken... *host host*
Och idag var det äntligen (hm) dags att ta tjuren vid hornen och ut och köra! Hilding var ett monster i stallet som vanligt men han var verkligen en klippa att köra idag. Vi skrittade bara men det var full rulle i skogen. Det var skotrar, fyrhjulingar, kälkar, människor, hundar mm. Om det är nåt som är skönt med Hilding så är det att han relativt skoter-säker. Han går på och skiter fullständigt i det han möter. Ok, om det är något konstig. Som idag när det var två killar med kälke efter skotern. Men de stannade och tog av sig hjälmarna så det var inte så farligt. Är det någon skoter som gasar på extra mycket i närheten kan Hilding bli lite "taggad" mer. Som att han också vill gasa haha. Men nej, jag är aldrig orolig när jag möter skotrar när jag kör Hilding iaf.
Vi träffade också på J och E i skogen som var ute och gick med sin lilla valp. De skulle kalla in den när vi kom, men se det ville den inte, så den sprang före Hilding en bit och ville inte låta sig fångas. Sen var den bakom Hilding och for en vända. Tur att han är van sånt och inte bryr sig. Han ville ju mer hälsa på hunden. Men hunden var nog lite busig där samtidigt som den var lite rädd för Hilding. Den sprang en bit och stannade, så när Hilding kom nära sprang den en bit igen och stannade haha.
Nej, lilla plutt-Hildingen, idag var du en dyrgrip må jag säga. Till och med strechingen (vilken vi inte kört på ett tag) gick helt smärtfritt! Han brukar ju trilskas och jävlas men idag tyckte han nog det var superskönt. Men man märker stelheten då han inte kan strecha ut bakåt.
Man vet aaaaldrig vad det blir för inlägg när man ska prata om Hilding och körturer...Det ÄR verkligen Dr Jekyll och Mr Hyde i ett!
Men idag var det:
Mammas pussgurka!!
Argt inlägg om pissmärren!!
Den här veckan har jag verkligen varit trött. Har sovit middag två dagar i rad!
Klumpen i min mage växer allt mer, nu gör det ont i mig på riktigt. Jag får fan magsår av att gå och lida med stackars Hilding. Idag var det lite droppen. Det är fortfarande snorkallt här. Tydligen bor vi i något "lä" just här, som de förklarade på vädret. Detta gör att det kan skilja över 20 grader mellan orter bara några mil från varandra.
JAHA?!?! Roligt som fan att just VI fortfarande har temperaturer på under -20. Fatta, vi har haft det i över EN MÅNAD!!! Och under -15 i snart TVÅ månader. Jag har aldrig varit med om något liknande.
Vad ska jag säga....jag är för dålig för att ta ut hästen och köra när det är så här kallt. Dels för att man fryser, dels för att vi måste stå ute och sela på vagnen (vilket tar 100 år med alla remmar som ska på). Har man tur har man inte förfrusit sig innan man hoppar i vagnen. Jag tänker hela tiden - eller ja, SMHI säger - att det SKA bli varmare. Men icke. Det BLIR fan inte varmare!!!!
Nu har hästarna stått länge. Alla utom en pallar det.
Ok att hästen brallar när han är ute. Att han vill bocka, sparka och ha sig pga överskottsenergi. Ok att han också är en tok i hagen. MEN, det finns gränser.
Vi brukar ju sätta på Hilding grimma och hålla i honom i hagen samtidigt som vi slår ut klumparna under hovarna. Det är för att hjälpa honom så klart. Vilket han har noll koll på. Han ser det mer som en chans att få vara elak och dum på sitt revir. Ena sidan är han hopplös på. Han SKA inte lyfta på hovarna helt enkelt. Så är han pissmärr och slår med svansen och sparkar och har sig, slickar öron. BLÄ!
Men idag gick han för långt.
Idag skulle jag hålla och Jimmy skulle lyfta upp vänster framfot. Ja då tar hästkraken sats och går åt sidan och SPARKAR J! VA?! Tråd och hela köret gick sönder. Det var TUR att J stod så nära så att sparken inte hann "ta".
Så där har han gjort en gång förr när jag skulle ta av honom täcket i hagen. Vilket kräk!!
Alltså seriöst... Jag älskar den där hästen, ÖVER allt annat! Men när han beter sig så där, ja ord kan inte beskriva...
Nej, nu har det gått för långt. Han mår dåligt stackaren. Han gör ju det. Nu har det liksom blivit som att allt som räknas är maten och då tjurar han . Sen att han inte får göra nåt annat än att gå i hagen gör att det slår slint i huvudet på honom. Jag mår så jävla dåligt över det där så jag har såååå ont i magen. Fy.
Det funkar inte längre. Han måste ut. Så är det bara. Jag antar att jag får skita i kylan och ta tjuren vid hornen. (Bokstavligen!!)
Klumpen i min mage växer allt mer, nu gör det ont i mig på riktigt. Jag får fan magsår av att gå och lida med stackars Hilding. Idag var det lite droppen. Det är fortfarande snorkallt här. Tydligen bor vi i något "lä" just här, som de förklarade på vädret. Detta gör att det kan skilja över 20 grader mellan orter bara några mil från varandra.
JAHA?!?! Roligt som fan att just VI fortfarande har temperaturer på under -20. Fatta, vi har haft det i över EN MÅNAD!!! Och under -15 i snart TVÅ månader. Jag har aldrig varit med om något liknande.
Vad ska jag säga....jag är för dålig för att ta ut hästen och köra när det är så här kallt. Dels för att man fryser, dels för att vi måste stå ute och sela på vagnen (vilket tar 100 år med alla remmar som ska på). Har man tur har man inte förfrusit sig innan man hoppar i vagnen. Jag tänker hela tiden - eller ja, SMHI säger - att det SKA bli varmare. Men icke. Det BLIR fan inte varmare!!!!
Nu har hästarna stått länge. Alla utom en pallar det.
Ok att hästen brallar när han är ute. Att han vill bocka, sparka och ha sig pga överskottsenergi. Ok att han också är en tok i hagen. MEN, det finns gränser.
Vi brukar ju sätta på Hilding grimma och hålla i honom i hagen samtidigt som vi slår ut klumparna under hovarna. Det är för att hjälpa honom så klart. Vilket han har noll koll på. Han ser det mer som en chans att få vara elak och dum på sitt revir. Ena sidan är han hopplös på. Han SKA inte lyfta på hovarna helt enkelt. Så är han pissmärr och slår med svansen och sparkar och har sig, slickar öron. BLÄ!
Men idag gick han för långt.
Idag skulle jag hålla och Jimmy skulle lyfta upp vänster framfot. Ja då tar hästkraken sats och går åt sidan och SPARKAR J! VA?! Tråd och hela köret gick sönder. Det var TUR att J stod så nära så att sparken inte hann "ta".
Så där har han gjort en gång förr när jag skulle ta av honom täcket i hagen. Vilket kräk!!
Alltså seriöst... Jag älskar den där hästen, ÖVER allt annat! Men när han beter sig så där, ja ord kan inte beskriva...
Nej, nu har det gått för långt. Han mår dåligt stackaren. Han gör ju det. Nu har det liksom blivit som att allt som räknas är maten och då tjurar han . Sen att han inte får göra nåt annat än att gå i hagen gör att det slår slint i huvudet på honom. Jag mår så jävla dåligt över det där så jag har såååå ont i magen. Fy.
Det funkar inte längre. Han måste ut. Så är det bara. Jag antar att jag får skita i kylan och ta tjuren vid hornen. (Bokstavligen!!)