mylifeandme

Igår lyckades jag äntligen klämma in en körtur mellan de arktiskt kalla dagarna. Sån här kyla har vi inte sett maken till på evigheter, särskilt inte så lång tid i rad. Men igår var det bara -10 grader och endast lite blåst så det var faktiskt väldigt trevligt körväder.
Det spritte verkligen i Hilding, han VILL ju så gärna springa. Så han fick springa. Och han sprang. Egentligen skulle jag säkert ha tagit det lugnare men herregud, hästen döör ju av leda. Det var ju inte snabbt vi sprang. Han skötte sig finfint men baken åkte upp även denna gång och jag kan INTE fatta varför?! Han gjorde ju inte så hos sin förra tränare så jag börjar bli lite oroad över hans betende....
Det finns så många orsaker till varför han gör så.
1. Han vill springa fortare och blir arg när han inte får.
2. Han gör det av ren glädje för att han inte kan behärska sig.
3. Han har ont någonstans.
4. Han försöker skrämmas.

Nu bestämde jag mig iallafall för att jag inte skulle blir rädd och bryta av till skritt när han började utan att jag skulle fortsätta springa på och inte låtasas som nåt. Så jag röt i åt honom och sedan när han sprang fint igen berömde jag honom istället. Då blev han lite mallig och skärpte sig faktiskt hela vägen.
Men jag blir oroad. Samtidigt - OM han har ont så borde han ju protestera även i backen?? Där smärtan verkligen borde kännas?! Där gör han ingenting. Förmodligen orkar han inte eftersom det är uppförsbacke, smart som han är.

Han står också BARA och vilar höger bak. Aldrig vänster. (Det ger mig vibbar från tidigare hästar). Idag var han extra trött och när jag skulle massera honom bak blev han ASFÖRBANNAD. Jag fick lov att sluta. Men samtidigt vet man inte med Hilding, för han kan bli så bara man petar på honom på fel ställe, så det är så svårt att dra någon slutsats att han skulle ha ont på just ett ställe.
Jag är dock 100% säker på att hans muskler spökar nu. Särskilt i höger bak - knästräckaren. Han stampar hårt med det benet och med tanke på underlaget som var i höstas är det nog inte så konstigt om det blivit nåt där.

Men ja...samtidigt så sprang han ändå runt och tjoade i hagen idag. Och om han nu har så ont borde han väl vara stilla? Gahhhhhh. Jag blir galen!!!!!!!
Det finns en miljon saker på min "to-do-list" gällande Hildingen.
1. Ta hit kiropraktorn och få mig ett utlåtande.
2. Ta hit en massör. (Vilket är dumt på vintern eftersom H kommer mörda denne då han hatar att bli petad på pga håret).
3. Göra ett håranalysprov och se om jag blir något klokare. (Hans enorma hudkänslighet måste bero på nåt precis som hans nedrans grinighet just nu).
4. Åka på kliniken och göra en koll.
5. Sko om, med snösulor denna gång.

Summa sumarum? Ja, jag vill inte ens räkna efter. Har man tur går allting på under 10 000 kronor. Jippie!

Eller så är alla denna tjurighet Nevele Pride-generna som kommer mer ju äldre herren blir. Men nej, det ska kollas upp. Vi får se om kiron har vägarna förbi någongång så jag kan börja bränna alla de pengar jag inte har...

Som om jag inte varit negativ nog nu så ska det dessutom bli 25-30 grader kallt här DAGtid några dagar framöver och då vägrar då iaf jag att sitta och köra häst. Vaddå kontinuerlig träning?

*suck*

Ute blåser det kraftiga nordanvindar och lite snö dimper ner.
Hilding lyckades ju med konststycket att trampa av sig samma dojja TRE dagar i rad förra veckan! Vi har slagit på den alla gånger men nu finns inte mkt att spika i så nu är han barfota på en hov. J har blivit sjuk så han kan inte hjälpa mig sätta på den just nu så Hilding får stå tills J blir frisk igen. Förhoppningsvis kan det bli till helgen. Riktigt uselt väder också så jag tror Mr H bara är nöjd. Fast lite väl pigg börjar han ju bli så jag skär ner på havren lite dessa dagar. Får hoppas han håller sig någorlunda lugn ändå så han inte drar på sig nån hovböld eller nåt annat trams nu när det blir minusgrader och hårdare mark.

Nu ska jag göra slut på lite varmvatten så det inte börja koka i pannan. Tjing!

Äntligen en långhelg!
Det var såååå skönt att sova länge idag!
Dagen har gått fort men jag har fått så himla mycket gjort. Först var vi ute på en tur med Jalla och Earnie. De skötte sig fin fint båda två men Jalla hade mycket tics idag. Han har blivit jätteduktig på att lyssna på kommandon nu så när jag säger "stanna" nu så behöver jag inte ens ta i honom. Duktiga killen!
Efter den turen blev det Hildings tur. Han hade SÅKLART tappat en sko i kleten så det var bara att slå på en ny innan vi kunde bege oss iväg. Han fick springa en hel del och det var en MKT pigg Hilding som knappt drog en suck när han kom hem. Han börjar få upp lite mer flås nu efter sommarens sårskadevila och nu när vi ökat på havreransonen lite så sätter det tydligt sina spår i Hildings pigghet. Hoppas att det får vara plusgrader ett tag till så vi kan springa på lite innan det hårda underlaget sätter in. Vi måste ju jobba på att få ner magen nu för häststackarn är SMÄLLFET! Han äter ju så mycket så han nästan spricker. Fast det är förstås bra eftersom han inte fryser lika lätt då. Vi ska försöka hålla vinerpälsen som den är nu - eventuellt lite lite mer. Men han kan lätt smälla i sig 5-6 kg till morgonmat. Jag ger ju honom så mycket eftersom det ska räcka hela dagen, men ibland är han så hungrig så han måste äta upp allt direkt haha. På kvällen får han också fulla krubban som är slut på morgonen så han äter mycket hö, det gör han.

Nu ska jag äta min goda fiskgratäng med hemgjort mos!
Ha en trevlig kväll!

I morgon börjar älgjakten här i byn. Tro om man vågar sig ut i skogen? Man kanske får inhandla ett sånt där täcke som en hund i en reklamfilm jag sett har. Det står "Ej älg" på det. Hihi. Jättesött.
Ibland sitter de hänsynslösa jägarna precis nedanför vår hage och skjuter. Idioter. Vissa tar verkligen ingen hänsyn alls. För några år sedan när mamma var ute och red på en av de "vanliga" vägarna här omkring så står det en jägare där och precis när hon gått förbi så avlossar den idioten ett skott! Va?! Hur dum får man vara? Då var det inte ens älgjakt, utan förmodligen räv-, eller rådjursjakt. Det var nog en jäkla tur att det var vår absolut säkraste häst annars kunde det slutat mycket illa. Vissa människor har inte ens normalt folkvett. Sunt förnuft - hört talas om det?

Jag tror jag bangar körningen idag. Eller, jag ska vänta tills lite senare och se. Det haglade nyss ute och nu regnar det spik. Hilding hatar regn så han står inne i sitt hus och trycker och mumsar på sitt hö. Vi har byggt en stor krubba åt honom utefter ena kortsidan av stallet. Där lägger jag massor med hö så han har hela tiden. Förut gick det inte att göra så eftersom han gärna vill bädda med det (och pissa i det). Men nu har han alltså en inbyggd "låda" så att han aldrig behöver vara utan mat. Det är skönt på det sättet att man slipper ge dem lunch också. Vissa dagar vill man gärna hem och köra direkt istället för att ge dem lunch och det går ju utmärkt nu när han äter när det passar honom.

Kall höstdag på riktigt i dag. Nu är det endast +6 grader och blåser. Därför blev det dags för säsongens första natt-täckning för hästarna! Tadaaaaa! Åh herreguuuuuuuuud vilka vilda protester det blev. Ja, Jalla han är ju snäll och bryr sig inte så mycket. Men den andra jönsen. JESUS! Det är helt sjukt hur en häst kan reagera så fort han ser ett täcke!
När man selar honom så står han alltid blixtstilla tills det är dags att sätta på svanskappan(då är han hemsk), men när man täckar så räcker det med att visa täcket så börjar han stampa, krafsa, vandra, piska med svansen,kasta med frambenen,hytta med bakbenen, trycka upp en mot väggen, bitas och ja, you name it. Han blir som en liten trotsig unghäst. Han blir sur som ett åskmoln och verkligen slickar öronen bakåt. Han är ju så van nu, att vara utan täcke och eftersom han är lite hudkänslig så trivs han nog bäst utan. Och det vet han hur han ska tala om. Dock har han inget val just nu. Visst klarar han nån minusgrad utan täcke, men nu blåser det dessutom och det skulle bli nån grad varmt i natt bara. Så han får baske mig stå ut. Jag vill inte ligga sömnlös och oroa mig för att han ska frysa hela natten. Han har dock försäkrat mig om att han definitivt INTE kommer att frysa. Så bara för att matte var så mesig just i kväll lär de väl stå och svettas i morgon bitti.
Sen när Hilding kommer ut i hagen igen så far han runt som en propeller och skuttar och far och tar sats och kutar en bit. Nog kan hästar tala alltid. Jösses.

Nu är det dags för Idol. Jag tror svenska folket röstar vidare Calle. Den andra killen, Piotr, är alldeles för osvensk och vi jantelags-människor, som vi ju är här i Sverige, ser nog hellre en Calle i final.
För övrigt är mina favoriter 37-årige Patrik och "redan-stjärna-Erik". Av tjejerna är definitivt Clara bäst. Dock tror jag tjejerna får svårt i år.

.... och veckan var i full gång.
Har nyss varit ute på en tur med Jallan. Han skötte sig fint men hade enormt mycket "tics". Jag blir inte klok på honom, jag kan för allt i världen inte förstå vad det är för något han håller på med. Under sommaren har jag inte alls märkt så mycket, men som vanligt kommer det tillbaka på hösten. Jag ska försöka träna på lite mer kontinuerligt nu och se vad som händer.

Hilding fick sitt pass igår. Både han och Jalla har ju haft några dagars semester pga av att de vaccinerades i onsdags. Han var pigg och glad och en mycket trevlig Hilding. Äckligt nog blev vi attackerade av de där vidriga älglusarna. Fy fan, vad äckliga de är. De sätter sig som klistermärken och när de landar på en så tappar de vingarna och på djur gräver de sig verkligen in i pälsen. Uäk.

Jo men visst tränas grabben Hilding på som han ska. Nu har vi kört kontinuerligt i hela TRE veckor. Huvva. Det är ju ingenting, men för oss är det myyycket att man får träna på  utan skotapp, balltramp eller andra blessyrer. Han är då för go också pojken. Han är inte som andra hästar. Andra hästar har en impuls att de alltid ska hemåt när man tränar, men inte Hilding. Han ska INTE hem. Han vill gärna själv gå in på alla vägar han ser och stannar gärna och tar sig en titt på vyerna istället för att gå hem. Snacka om att vara träningsvillig. Nåja, vi får väl se om han är lika morsk när det blir hårdare träning.

Tung jobbdag idag. Detta trots att jag hade en klass som var som små änglar. De satt inne i klassrummet redan när jag kom och de hade dessutom börjat arbeta! (omg!) Det var tyst och lugnt och tänk vad såna där moments gör en glad. :-)

Nu är det sista uppesittarkvällen denna sommar. Sen är det back in business.
Idag var det påslagning av tappsko igen, fast denna gång var det Jalla som trampat av sig en. Det var väntat, för den var lite böjd. Den böjdes när han "råkade" smita från beteshagen. Han tyckte väl det var lite sport att hoppa över tråden som var vid knäna, haha. Tur att han är hemmakär och bara ställde sig på andra sidan vägen och åt. Det var bara att ta honom i grimman och gå hem igen. Han är verkligen snäll den hästen.
Jag och J satt och jämförde dem igår och vi kom fram till att Hilding - han är den som alltid ska mucka och göra bus som märks, målet är att irritera människan så mycket som möjligt och vara en "jobbig jävel". "Idag tänker jag inte lyfta på benet mamma, så är det bara. Jag har bestämt mig."
Med glimten i ögat förstås.
Men Jalla - han är tvärtom. Han vill störa så lite som möjligt. Han gör bus när han tror att ingen ser. "Oj, mamma, det kliade på benet, det bara råkade komma några grässtrån i munnen samtidigt." (När man kör)
Han är en sån som man liksom kan lämna uppbunden på stallgången en hel dag och sen glömma att han befinner sig där.
De är då för goa grabbarna grus.
Pensionären Grällis - han bara "ÄR" han. Han finner sig i allt, och skulle aldrig göra en fluga förnär. Han märks när han blir tvungen att vara själv i hagen. Då låter han som en blandning mellan trögstartad traktor och en stucken gris.
Mina bäjbs!

Den här bloggen har utvecklats till att mest handla om hästeriet. Det kan dock bero på att det är vad som tar mest tid i mitt liv just nu. Jag kanske dock kommer göra en annan "ren" hästblogg, men det får bli vid ett senare tillfälle. Än så länge får det vara som det är.

Hilding den lilla skitungen trampade av sig en sko - hovis kom och satte på den och tro på fan att hästkraken 4 timmar senare hade trampat av sig den ANDRA skon!! Till råga på allt ett nytt balltramp. HELVETE! Samma ställe som det förra fast något längre ned och inte riktigt lika djupt, men tillräckligt för att han ÄN en gång måste stå några dagar. Han är inte halt nu i alla fall tack och lov.
Så - idag är det vi som ska göra om Hildings hage så att han inte kan gå i den värsta kleten som är. Det regnar ju så förbaskat hela tiden! I går började det vid kanske 16-tiden att vräka ned, och det höll på så tills i morse någon gång. SJUKT.

Jalla är den som fått träning nu istället. I förrgår var vi ut på en underbar körtur. Jäklar vad han sprang!! Han bara ville så jag lät honom dra på fast han är i stort sett helt otränad nu. Men ojoj vilken trav. Han nästan flyter ovanpå marken och man skulle kunna ha grimma på att köra i för så fort man tar minsta lilla i honom reagerar han. Han kommer att behöva en kusk med bra fingertoppskänsla.
Håranalysen var klart över förväntan. Det var nästan  otäckt hur en man kunde veta så mycket om min häst bara genom att titta på hans manhår. Det första han nämnde som de största problemområdena ÄR JU hans BOG och MAGE. Hur är det möjligt? Han hade ju lika gärna kunna sagt bakknän eller kors liksom. Men inte ..... han slog huvudet på spiken. Det gör ju att jag måste testa denna kur och se om Jalla kanske blir bra av det. Det var en lång historia men allt som allt så var det skrämmande att han visste så mycket om vilka problem Jalla har haft.

När jag får råd så bara måste jag göra på Hilding. Jag läste i en mycket bra bok en massa symptom som stämde in på grabben och jag har mina misstankar om vad det kan vara som stör honom. Han har ju stelhet och en massa småfel men jag tror inte han borde ha så stora ledfel. Han har ju inte visat just hältor på böjprov heller utan mer diffusa fel som ingen veterinär kan svara på vad felet sitter. Men jag tror jag vet vem som kan svara på det nu......

Men ja, vi får träna på så länge så får vi se sen.

Kan någon utrota dessa äckliga irriterande jävlar?!?
Överallt är de! Stackars hästarna kan inte gå på bete och de bara står och trycker i sina stall eftersom de blir attackerade så fort de går ut. Att köra dagtid är inte ens att tänka på. FY FAN!

Ibland kommer man till en punkt då man inte riktigt vet vad man ska ta sig till. Det vet ju vi kära hästägare som brottas med diverse problem då och då. Jalla är ju en häst som man inte blir riktigt klok på. Att det är något fel på honom vet jag ju och att det sitter i något organ inombords - det vet jag också. Men sen är det så att det är oerhört kostsamt och problematiskt att konstatera ett problem. Det är inte så lätt att besöka en veterinär med en häst som har "diffusa" problem. Man kommer liksom ingenstans - förutom att man kommer hem med en nota på åtskilliga tusenlappar och inte ett jota klokare.

SÅ - vad gör man då? JO - man greppar de små halmstrån som finns. I detta fall, hårstrån. Jag har funderat länge, men idag tog jag saxen och klippte av lite man, lade det i ett kuvert och skickade det för håranalys.
Jo men. Jag har tvingat i hästen Pronutrin i några veckor nu utan resultat, så nu provar vi nästa grej. Eller, jag ska inte säga att jag emd säkerhet vet att Pronutrinet inte gav resultat. Det är ju svårt att säga efter så kort tid. Men själva kuren märkte jag inget av iaf.

Men va fan, kunde man genom håranalys konstatera att Napoleon hade förhöjda mängde arsenik i sin kropp måste man väl ändå kunna se nåt. Det är ju bara att titta på sitt eget hår för att kunna se att det sätter sina spår att äta skräp. Hår speglar en hel del.
Nåja,vi får se om jag blir något klokare eller bara fattigare som vanligt.

Idag har Anki och Svante varit här och hälsat på. Det är Hildings uppfödare och alltså de jag leasar Hilding av.
Vilka underbara och lättsamma människor! Vi sa det både jag och J när de hade åkt. De är verkligen heeeelt toppen!! Så glada, trevliga och bara helt enkelt underbara. Tänk om alla människor vore så, vilken trevlig och bra värld vi skulle ha levt i. Jag hoppas de kommer hit på en lite längre visit någon gång så vi får bjuda på lite mat och vin och ha en trevlig kväll. ;-)
       Jag är så tacksam för att jag får ha Hilding, och de tycker han har det såååå bra här. Det är så skönt att de tycker det. Det är lite som vi sa att det känns som ödet förde oss samman. Det är så många tillfälligheter inblandade på vägen innan Hilding landade här. Nästan lite otäckt om man börjar tänka på det. Men jag är det ödet evigt tacksam!
Hoppas verkligen vi får komma ut och tävla lite nu också och att H får vara frisk. Tack och lov har han blivit lugnt tagen och är inte söndertränad så han har ju framtiden för sig trots sin ålder.
Låt det gå vår väg nu då! Det måste väl få vara slut på alla hinder någon gång.... Hur många test ska man utstå egentligen?

Så här ser synen ut från mitt sovrumsfönster just nu. En konvalescent kille på bete. Nu har han gått och fläskat på sig i över en månad och jag vill börja träna pållen! Han har då mycket fett att omvandla till muskler iaf ;-)




Grimma på sniskan. I normala fall får inte den här herrn ha grimma på sig mer än när vi håller på med honom. Han får varken ha grimma i hagen eller i boxen, som normala hästar kan ha utan bekymmer. Men se den här herren lyckas alltid fastna i saker när han har grimman på sig. Alltid.  Sist han hade grimma på sig i boxen hittade jag honom med en krubba hängandes under hakan. Mmm, helt normalt. En av krubbans hakar hade hakat fast i grimmans ring och blev sittande där. En annan gång skulle herren klia sig på nåt när jag skulle ta ut honom från boxen, och ja - naturligtvis fastnade han i boxlåset och får lite smått panik. *suck*

Jag tror jag vet vad det är som är problemet med Hildings sår. Det har bildats svallkött. Alla beskrivningar av vad det är stämmer precis in på det som Hilding har. Enligt Agria så är det: "En vanlig komplikation hos hästar, är bildning av stora mängder ärrvävnad, så kallat svallkött. Svallkött är en vulstig, rosafärgad vävnad som buktar ut från sårytan. För att såret ska läka, måste svallköttet avlägsnas."
Tydligen kan man antingen bränna bort, skära bort eller behandla med något som heter Lotagen.

Vi får se vad veterinären säger.....

Nu har vi bokat tid på klinken med Hilding. Han måste kollas upp. Han är fortfarande halt så nåt är väldigt galet.
På torsdag klockan 14.00 ska vi infinna oss hos farbror doktorn. Hoppas verkligen att det inte är något allvarligt.

Det är en otrolig hetta ute nu, man orkar inte göra mycket. Det skördas hö för fullt så vi bara väntar på att vi ska kunna lasta in. Man får vara glad att det är fint väder och att det förmodligen blir bra hö i år eftersom det skördas så tidigt.

Nej, nu får det bli solstolen en kvart eller två. Mer lär man väl inte palla....

Jag vet att jag svär osedvanligt mycket för att tillhöra yrket svensklärare men tack och lov är ju en blogg ett ställe där man, oavsett yrke, får uttrycka sig hur som helst. På jobbet är min mun mycket renare så klart.

Just nu har jag dock rätt att svära för Hilding är inte hältfri!! Han var tillsynes hältfri i hagen men nu när vi körde första turen sedan balltrampet så upptäcker jag ju att hästen är halt fortfarande. I skritten är han inte det men i traven är han tydligt halt. Det har inte märkts i hagen men det kanske beror på underlaget. Nu var det rätt så hårda vägar och det kanske var avgörande. För säkerhets skull slet vi av skon när vi kom hem, i fall vi råkat sömsticka när vi slog på tappskon. Men det verkar inte vara något. Han är visserligen öm på samma sida som såret är, men även i hoven och det känns lite skumt.
Kan ett sånt sår verkligen orsaka så mycket? Det finns faktiskt en risk att han även fått nåt annat i samband med sitt balltramp ju, hovböld eller vad som helst.
Nej, det får nog tyvärr bli ett besök hos farbror veterinären i alla fall. Det är inte likt Hilding att inte vilja springa så mycket trots en svärm på 20 bromsar som förföljer en.

FAN också!! Varför kan jag inte få träna på som vanligt..... Jag viiiiilllllll!!

Tro på fan att hästkraken trampat av sig en av sina nya skor då. GRRRRR
Det är då själva --- att han inte kan hålla sina ben i styr.

Nu är Hilding hältfri och så har han idag fått på sig nya dojor. Såret är inte läkt, men det är mest ytligt nu så vi ska börja med att skritta lite denna vecka, kanske jogga lite också. Vi får se efter första körturen hur såret ser ut. Det blir liksom inget "skinn" på såret. Jag hoppas det kan läka helt, annars får vi nog få lite veterinärhjälp. Men huvudsaken är att gubben inte är halt längre. Jag ska försöka låta bli att pilla så mycket på såret nu när det inte är så djupt längre.
Så, nyvaccinerad, nytandfixad och nyskodd.