Jobbigt

Min mormor ringde idag. Nu ligger L i koma. Det är tungt just nu och vi vet ju alla att det nu handlar om timmar eller någon dag. Han hade vaknat upp två gånger och talat om hur mkt han älskar M. Men sedan hade han fallit tillbaka i koma. Enligt doktorn så brukar man vakna ur komat när man är på väg att dö. Det brukar vara ett tecken.
Om jag kunde skulle jag vela ha vingar just nu så jag kunde flyga ner och säga adjö och tala om för honom hur mycket han och tiden i Hbg betytt för mig och hur mkt vi tänker på honom. Hur mkt vi har gråtit idag. Och samtidigt att allt vi vill är att han ska slippa lidandet. Det onda han levt med så länge. Det känns bara så jävla orättvist. Han är 67 år och det är inte ens en ålder.


Vi älskar dig L och vi tänker på dig hela tiden...


Kommentarer
Postat av: Ann

Sänder er mina varmaste tankar.... Livet är inte alltid vad man vill att det ska vara... Vi har det till låns och man kan aldrig ta något för givet... Det gäller att försöka leva livet medans man lever det.... När sjukdom och olyckor drabbar älskade människor så är det oerhört svårt att förstå vad/vem/var/hur Gud är/tänker/menar/vill.... och varför?.... Älskar er....

2010-03-21 @ 22:55:00
Postat av: Sandrah

Ja...tyvärr är det ju så. Det är oerhört jobbigt och man är ju aldrig förberedd nog när man ställs inför såna här händelser. Vi älskar dig med! kram!

2010-03-22 @ 16:21:03
Postat av: Malinne

Skickar kramar till er...


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback